här kommer lyckan för hundar som oss.
vart tar ni vägen i mörkret?
ligger ni hemma och vräker i er socker?
varför ser jag er aldrig på gatorna i ljuset om kvällarna?
den finns stunder som har dåliga vanor, som denna tiden.
och jag vet att det är vackrare ute i mörkret,
i kylan, i den varma mössan och med handen i din.
ensamheten är större innanför stängda dörrar än ute i kylan,
trots att tomheten ipå promenadstigarna ekar
och har slutat att locka joggare för längesedan.
jag ler åt de få ansikten jag möter
och njuter av värmen från era fönster.
och jag njuter mer än nödvändigt av den varma tekopp
jag välförtjänt dricker med mina
kalla fötter.
Kommentarer
Postat av: sara
jag vill också vara ute mer, men orkar inte. vi borde bli grannar!
Postat av: Carro
fint :)
Trackback
