nostalgi.
det finns mycket i livet att leva för. det gäller bara att hitta det som är viktigast och satsa på det. ibland vacklar man och det händer att man faller. innebandyn var mitt mål och lycka i livet men jag tappade bort den lyckan på vägen till livet och kärleken. jag är uppe nu, men kommer aldrig kunna längta så efter svettiga träningar och luciasång i duschen. det var lyckliga tider, insnöade tider. och mina innebandyvänner och jag har blivit vuxna på nåt sätt, fast egentligen vet jag att vi alla trivs bäst skrattandes på tjockmattan, sekunderna innan match eller framförallt då vi över våra huvuden höjde den största bucklan någonsin. saknar.
Kommentarer
Trackback
