winterbarn.

meningen med tillvaron på jorden kan jag inte förklara.
jag önskar jag skall kunna en dag söka svaret.
dock är jag tacksam att jag vid så unga år än inte vet.
livet är långt nog för att jag skall hinna fundera ut svaret.

är hemma i min barndomsby. allt är så som varje gång här. och det är så tryggt. att det finns ett ställe som lever kvar trots att jag känner mig längre och längre bort från denna plats. här är det mesta som förr. vi äter lördagsgodis och spelar kort. fotograferar träden, åkrarna och fåglarna utanför. kylan är skarp och tystanden total. riktigt ekar i öronen gör det. dessa platser behöver jag för att orka med att nya intryck jag får i storstaden.

hopp!