hur ont det gör att se barn gråta.



jag vill inte se dig gråta
så när du gråter dina tårar mot min axel
känner jag hur livet vänder riktning
svävar jag in i dina dimmor
i alkoholens ångor
och längtan efter uppmärksamhet

jag är aldrig så handfallen som i din närhet
på alla sätt berör du mig
som ingen någonsin gjort
på något sätt gråter jag mina riktiga tårar
på väg hemmåt till min trygghet
en trygghet och ett hem du inte kännt dig hemma i

ett barn som du
vill jag ge kärlek
och det jag ger är det jag kan göra
tyvärr kan jag inte ta dig hem till mig
forma dig åter till ett barn
som sover om natten
som har gympakläder i gympapåsen
som dricker oboy
som får höra godmorgon innan jag säger det i skolan

hur ont det gör att se barn gråta
hur det smärtar att höra dina nära ignorera

på något sätt kommer vi alltid leva.
som jag gör med
jenny
filip
astrid

jag vet hur det känns då relationer tar slut
aldrig gör det så ont att se barn gråta
jag vet precis hur det känns
jag vill finnas kvar



kärlek.



ibland behöver hjärnor tänka i samma banor
ibland behöver kärleken följa varandras fotspår
för att orka fortsätta och kunna andas vidare

händer behöver finna varandra i mörker
                             och
kroppar behöver få mötas mitt i natten

jag tror på våra blommor
våra drömmar
men mest av allt tror jag på oss just idag
jag kan inte veta om imorgon, därför vill jag leva idag

och när solen sjunker skall jag ligga med huvudet mot din mage




min nya vänskap.



jag har hittat en vän. något jag inte alls hade väntat mig utifrån denna situation.
det är härligt. för vi vet bara om varandra. inte våra kärlekar, tidiga fyllor och andras skvaller.
det känns nytt att vi kan ge varandra vår egna bild av oss själva. ingen annan har talat om för mig vem du är.

idag pratade vi om hur det skall gå för oss i framtiden.
och vi är överens om att erövra världen.
eller i alla fall delar av den.
och vi skall kanske bo i samma stad. och låna varandras jackor.

du är en trygghet som gör mig stabil i trånga lägen.
jag vet att du räddar mig ur lägen som jag har svårt att klara av.
du gör det så obehindrat.
och jag är så tacksam.
du ger mig beröm.
du tror på mig och lyssnar på mina kunskaper.
vi behöver varandra.
jag komemr alltid behöva dina ord.
i arbetslivet.
i mitt liv.
länge.

vänner som dig vill jag alltid bevara i mitt vänskapsskåp i guld.



minnen av aprilhimlen.

våren har tagit i tag i mig rejält.
och det biter i kinderna.
om våren kommer min rastlöshet igång.
mycket blir gjort men samtidigt så svårt att bara ligga i soffan och dega.
jag känner så mycket. till alla.
och jag längtar inte alls framåt. njuter av timmen just nu.
och kanske nästa då.
för jag skall köpa en påse chips och sätta mig i solen med min tjocka bok.

att arbeta i samtal med hjältar.



jag jobbar på en skola.
och tänker mycket på mina barn jag pratar med.
jag vill ge dem förståelse.



på alla sätt är jag hedrad när du säger vad du tycker om mig. att lita på en vuxen är inte enkelt. men jag märker alla dina sätt att ge mig uppskattning. den unga flicka du är vågar berätta och vågar släppa ut det tunga moln du bär på. och jag lyssnar. jag hoppas du vet. så naiv jag själv var i din ålder.

vissa barn tvingas växa upp snabbt. jag tänker på alla situationer du varit med om och hur det sårat men även stärkt dig. det är därför inte konstigt att du agerar som du gör tjejen. det kan vara svårt att stoppa sina impulser, när de är inlärda. jag berättar och ger dig metoder och jag vågar kanske se en förbättring. du säger och ser ut att våga släppa på tyngden. jag kan ta dina stenar bort från din kropp.

samtidigt ser jag sorgen att vi skall släppa varandra. för mitt arbete på din skola varar inte hela din tid på skolan. ledsamt. jag förstår hur andra kan uppfatta dig som jobbig. för ibland är det så. men jag kan inte riktigt tönka på ett barn som ett problem när jag vet er allas bakgrunder. ni är små offer. det går tyvärr inte att få alla föräldrar att älska sina barn. jag önskar jag kunde. jag vill rädda er. och det enda sättet är att ni vågar förstå och hjälpa varandra upp.

ni är hjältar. jag är helt tagen av era drömmar. ni är framtiden.

studentnatten.


jag skrek av kärleksfull lycka
grät enbart glädjetårar
kände ingen saknad efter skolan i min studentmössa
mitt i lyckoruset försvann min röst

mina ben var varma
och jag hånglade stilla med dig på hedens konstgräs
värmen & dina läppar gjorde mig nyfiken på framtiden
för första gången kände jag hur jag vunnit högsta vinsten i kärleken
äntligen

hemmåt i natten
plockade långa grässtrån på ängen utan för mitt hem
lyckligare än någonsin med skavsår på bägge fötterna
bar jag mina vita studentskor i handen
aldrig någonsin har blodiga fötter varit så vackra
jag tror jag blödde inför friheten
mina naiva ungdomsdrömmar
var då ännu orörda




när symtomen blir tydliga.

jag förstår dina våndor
din ledsamhet
ilska
hur allt kan vända på en minut
och jag står i vägen

"fan
inte nu igen
hela tiden är du på mig"

du sparkar, skriker
din blick blir svart
jag vrider på mig
känner att jag inte kan hjälpa dig hantera situationen
detta måste du göra själv
men jag stannar hos dig
mitt i din mest hatiska period
plötsligt ebbar sparkarna, orden och de flygande verktyg ut
du ler svagt
ser mig djupt i ögonen
jag är inte längre den jobbiga
du säger förlåt jag blev arg
jag ger dig beröm
du ler mer
vi kramas

glädjen att våga stå ut i dessa hatiska ögonblick är stark
jag vågar
men är skraj
och för varje gång växer jag

små barn behöver oss.




vår nya familjemedlem.

image26


välkommen till oss.

det är härligt att kunna ge och samtidigt få en sådan glädje full av lycka och trygghet. jag är tacksam för att jag kan vara ditt stöd. det du säger gör att jag vill vara din vuxna förebild varje timma. men det lilla jag kan ge tror jag någonstans kan göra skillnad och i alla fall fina minnen. du är en charmig enerigklick som låter alla känslor komma ut. därför märker jag så väl hur du trivs hos oss. häftigt. jag hoppas att vi skall få uppleva fler av glädjens dagar. och att vi kan ge dig mer kärlek och upplevelser.





mitt tanketräd.

image25


mycket omkring mig snurrar.  jag kommer så väl ihåg denna dagen bilden är tagen. några år sedan. tänk så länge vi hållt ihop. det är häftigt hur vi hålt ihop genom våra toppar och dalar. detta träd har jag vandrat förbi många gånger. ibland om sommrarna har jag använt det som paraply, ibland som parasol. och många tankar har jag rört vid under mitt vackra träd.



om hjältar som gråter efter kärlek.

lyckan är fulländad när du ler och säger att jag är den snällaste vuxna på skolan.
vi hjälps åt att klara en dag utan kaos.
det är svårt för dig.
men idag har vi lyckats.
som bara hjältar kan.

ett litet barn har varit med om så många händelser.
och det är svårt att ta bort skulden från ett barn.
skuld från separationer och missbruk.
och jag plockar sakta sakta bort er skuld.
den tillhör inte er.
för ni är hjältar.

små ord som stilla öppnar hjärtan.
och som äntligen vågar tala om sin skuld.
det är modigt. att våga.
jag trodde aldrig att ni ungdomar hade så mycket sorg, hat, frustration i era kroppar.
samtidigt ser jag er hunger efter kärlek.
ni slukar varje beröm, varje trygghetsförklaring.
och jag vill ge er mina metoder att hitta trygghet.
men ni kommer alltid alltid att vara mina hjältar.


taket under oss håller oss svävande.

vaknar klockan 6.02 och tittar ut. märker att snön vräcker ner. min rutiga sommarklänning känns inte lika lockande att ta på sig. drar på mig en stickad i stället. tänker miljötankar vid frukosten och går sedan in till älsklingen och lägger mig och kramas. hård. och länge. missar bussen. och tåget. med det är nog det bästa på hela dagen. morgonkärlek.

och sedan ringer pappa. bara för att höra hur jag mår. och hur jag känner. vad jag tänker på och hur allt kommer att fixa sig. och jag berättar och luften känns så enkel mellan oss. underbara.

till kvällen blir det uppgång på taket med bullar och se ut över staden. det är frihet. och samtidigt den mest romantiska platsen att kyssas på. vi.

naiv och stadig.

en söndag när det regnar kan vara riktigt skön. det känns som jag kan göra precis som jag vill. bara mig själv. när jag jag inte orkar duscha lider ingen av det. när jag dansar skrattar ingen. men på något sätt är jag sorgsen över hur naivt jag har sett livet. men det är väl det som är jag. naiv. två vänner har ringt mig under natten och morgon som gör mig förundrar över mäniskors agerande. skönt att kunna erbjuda te och skorpor när det är någons önskan.


ännu doftar kärlek.

jag vill alltid ge dig tid
att ta emot min längtan
och jag hoppas du tar vid
när min tro är svag

-
marie fredriksson-

så här känns det. för exakt en vecka sedan när jag lyssnad på denna texten grät som små små tårar för det var så klockrent enkelt och sant. det är känns samtidigt så hårt och svårt att få en annan människa att våga ta emot en längtan och ge varandra tid till kärlek. att vara stark när någon är svag men också att våga vara svag i någons armar. mycket behöver fungera för en relation som kärleken skall kunna växa och blomstra. för samtidgt som jag inte vill visa mina mascara-kletiga örngott så vill jag ha din tröst och dina varma händer hos mig. det är en balas som jag försöker att hålla vid liv. och det är svårare än någonsin. men just nu är vi starka för vi har klarat oss igenom tiden då tron på om kärleken varar även i framtiden.

så känns det.

så mycket mer.

jag behöver mer av dig och det vi har tillsammans tror är något blommigt. för det är så vi pratar. om blommor och is. resor till island fast mer drömmer jag nog om paris. eller till vattnet. just vid huset bredvid vattnet kan jag andas mer långsamt och vi kan älska desto mer intensivare. jag förstår hur kärleken många gånger trasar sönder allt i sin väg och hur det känns att ha knivar i magen när osäkerheten i kärleken borrar sig nedåt i magen. när allt är över känns livet som något jag måste ta till vara på. jag är värd att älskas och leva på mitt sätt. jag klarar mer än jag trodde. och jag älskar mer än jag vsste fanns. ljusen lyser och basilikan doftar ännu. månen lyser genom våra linnegardiner och strykan i jordens sken gör att jag mer än någonsin tror på den gåva vi har till varann.

kärleken och våra vanlijdrömmar.

det finns stunder jag vill enbart leva i dina armar
ensamheten haglar över mig
och ibland infinner sig glädjen och den sanna kärleken
som gör att jag skulle kunna hoppa upp till molnen
för att lägga dem i din vackra säng
låta dig få sova som den ljuvliga prins du är

önskar jag kunde sätta mig på en nattbuss
ta mig hela vägen hem till din trädörr
tyst knacka på ditt fönster och sakta smyga mig in
äta vanlijdrömmar och höra vinden och havets svallande vågor

få sova naken och utmattade i våra famnar
få vakna av fåglars skratt
och leva ut våra drömmar bara en endaste morgon
äta blåbär från din kropp och smaka på dina läppar
allt vi äger smakar så sött

om att vara en vuxen i skolan.

ibland kämpar jag mer än vad jag tål.
det tar stopp.
och idag sa jag stopp när min kropp kände stopp.
jag är modig.

jag kan prata med ungdomar som andra vuxna är rädda för.
jag klarar det galant.
och vilka metoder jag använder är männskligheten.
och de lyssnar och jag lyssnar.
de gör fel och jag gör fel.
de är klantiga och jag är klantig.

jag vågar släppa kontrollen i mitt yrkesliv.
(något jag sällan klarar i mitt privata liv)
men jag är bra.
jag klarar detta mer än jag trodde.
jag är stolt.
över mig och över Er.

RSS 2.0