winterbarn.

15.
Redan innan Anna hade vaknat smög sig Cello upp och ut ur huset för att se när snön föll. Hans tjocka täckjacka värmde i kylan men hans kinder frös snabbt till is. Men han satt kvar i mörkret den morgonen och såg hur dagen sakta vaknade till liv. Naturen över och under honom var stel och ändå så levande. Hur människor kämpade med att skrapa bort snö från bilar och skotta bort snön som hade lagt sig under natten. Snön som fortfarande föll gjorde honom nästan hypnotisk och alla tankar han ägde kom och försvann lika snabbt, det var ett skönt satt att rensa huvudet på skräp.

Där han satt letade han efter den vackra snökristallen som kunde rädda så många barn från att blir utan julklappar nästa vecka. Han fann så många speciella former men inte just den kristallen han letade efter. Den som skulle ha 13 kanter och ett mönster som liknade hans farmors vigselring. Han bad till snöguden om att finna sin snökristall.