Kristallnätter del 16.
***
16.
När Anna befann sig i skolan gjorde Cello sina egna upptäckter av denna världen. Han tyckte det var spännande att se på hur människorna här levde. Hans egen familj levde väldigt enkelt och de hade inte alls dessa stora glittriga granar inomhus och de hade inte musik i öronen när de promenerade. Lustigt hur han hade fått denna chans att se in i Annas lilla värld. Anna som var så fin och hade förändrats hans syn på kärlek. Cello som inte hade trott att kärlek kunde räcka till fler än sin första kärlek. Men han visste hur snabbt kärlek och lycka kunde vändas och det fanns som en stor ryggsäck på hans axlar och Cello hade svårt att slappna av. Han ville älska henne länge länge. Och han ville stanna här i kylan och få sova i den vackraste flickans armar många fler nätter. I morgon skulle de återigen få sova i sjöboden och Cello riktigt längtade dit. Det var litet och vindarna utanför var starka men kärleken tryggade dem och värmde deras frusna själar.
***
Du är bra bra du!
Varmt mysigt och härligt att läsa i vinterkylan
Du skriver så vackert!
"Det var litet och vindarna utanför var starka men kärleken tryggade dem och värmde deras frusna själar."-mysigt.
jättebra, som vanligt!
kommer inte på något mer att säga.
tack ni är fina!
Följer nu din julkalender, läste alla igår:)
Förstår precis det där med sviktande vänskap, det var en anledning till att jag var förbannad...men en sak som är säker är att man ska inte umgås med människor som tar mer energi än vad de ger!
