vän med basker & lågstadiefoton.
vi behöver inte välja våra ord,
utan alla sanningar ligger redan framme.
vi kan både skratta & gråta åt våra dagar.
jag känner mig så välkommen hos dig.
alltid.
och jag kan inte sluta tänka på hur olika vi var,
den dagen skolan började,
och vi delade bänkbord.
men på något sätt växte vi ihop.
vi var vi i många år. nu är vi vuxna.
och det är nästan ännu skönare att vara tillsammans.
vi kan se djupt & långt ner i varandra glas och se sanningar,
hemligheter jag trodde var glömda.
att minnas händelser jag tappat på väg mot livet är underbart.
och jag vill aldrig mer missa dig.
vi lovade varann att aldrig bli dödliga för varandra,
så som vi har funnit livet tror jag vi är påväg mot framtiden,
mot den färglada framtiden,
trots att vi båda har drömt om att få leva i 50-talets paris,
i svartvitt, i basker, i snäva klänningar, i poesins centrum
och helt utan tidsuppfattning i stora salar med kristallkronor.
jag skulle röka långa vackra odödliga cigaretter,
medan du hellre hade valt rykande kaffe, svart som natten.
vi skulle vara oberoende av tristess, ångest & krig
vi skulle skapa framstående rubriker och finnas med bland kvinnokampen främsta.
vi skulle vinna den epoken.
och nu tar vi över nästa. vi.
utan alla sanningar ligger redan framme.
vi kan både skratta & gråta åt våra dagar.
jag känner mig så välkommen hos dig.
alltid.
och jag kan inte sluta tänka på hur olika vi var,
den dagen skolan började,
och vi delade bänkbord.
men på något sätt växte vi ihop.
vi var vi i många år. nu är vi vuxna.
och det är nästan ännu skönare att vara tillsammans.
vi kan se djupt & långt ner i varandra glas och se sanningar,
hemligheter jag trodde var glömda.
att minnas händelser jag tappat på väg mot livet är underbart.
och jag vill aldrig mer missa dig.
vi lovade varann att aldrig bli dödliga för varandra,
så som vi har funnit livet tror jag vi är påväg mot framtiden,
mot den färglada framtiden,
trots att vi båda har drömt om att få leva i 50-talets paris,
i svartvitt, i basker, i snäva klänningar, i poesins centrum
och helt utan tidsuppfattning i stora salar med kristallkronor.
jag skulle röka långa vackra odödliga cigaretter,
medan du hellre hade valt rykande kaffe, svart som natten.
vi skulle vara oberoende av tristess, ångest & krig
vi skulle skapa framstående rubriker och finnas med bland kvinnokampen främsta.
vi skulle vinna den epoken.
och nu tar vi över nästa. vi.
Kommentarer
Postat av: Sarah
åh, du skriver så fantastiskt bra
Postat av: Linn
Vackert.
Postat av: Julia
Finfinfinfint! Kram
Postat av: catharina
svar: hoppas att du kommer iväg:)
så vackert du skriver, njuter av varje litet ord.. 50-talets Paris har jag också drömt om:)
Trackback
