men jag svär att jag hörde frälsningsarmen sjunga om att lämna allt bakom mig.
en kaffemaskin som brummar och du ligger fortfarande kvar i sängen bland de vita lakanen. när solen vaknar sakta bestämmer jag mig för att låta den värma min frusna kropp. och med den finaste vännen i en tågkupè en morgon som denna kändes stegen lättare än vanligt. men när hennes tårkanaler gick sönder låg jag underst i en hög av depressiva känslor. och mina armar var det ändå jag kunde ge dig.
Kommentarer
Postat av: cat
den sista raden var oerhört vacker..
Postat av: C.
du skriver oerhört fint. precis vad jag behöver just ikväll.
Postat av: S
Det är hemskt fint med rött hår! har du det naturligt?
Postat av: julia.
åh, man får verkligen en bild framför sig om hur det ser ut det du beskriver! vackert!
Postat av: jasmine
fint! och den låten<3
Postat av: Sofia
Jättefint! Är det en låt? Vad heter den isånnafall? :)
"och mina armar var det enda jag kunde ge dig" Åh så vackert.
Postat av: julia.
oh, jag vet. jag kommenterade här förut. sen läste jag andra inläg du skrivit. och jag ville bara säga att det var så fint.
Postat av: jasmine
nej, jag menade rubriken :)
Trackback