edith södergran.

Dagen svalnar mot kvällen.
Drick värmen ur min hand,
min hand har samma blod som våren.
Tag min hand, tag min vita arm,
tag mina smala axlars längtan.
Det vore underligt att känna,
en enda natt, en natt som denna,
ditt tunga huvud mot mitt bröst.

-edith södergran-


under gymnasiet läste jag mycket av denna kvinna. så ont det gjorde. så starkt.
tänker på min svenska lärare, vi hade så mycket pyssel för oss.

scensatte dikter till teater,
skrev dikter utan punker (tack),
läste högt ur vinterviken
 och
framförallt presenterade du mig för bob larsson!

wow.
godnatt.

jag värmer mig från sommarens sista strålar.


höstveckan har startat hårt.
många böcker, snabbt tempo, så snabbt att jag inte riktigt hänger på ännu.
har fixat halsont också.
nu vet jag att jag behöver sticka en ny halsduk. vilka färger?

trots att det låter som jag har motgångar så är jag mer harmonisk än på mycket länge.
dricker te framför min svarta fina dator. njuter. och älsklingen vann på sitt dataspel.

tjo!




söndagsmjuka brallor och älsklingsdoftande tröja.

jag är fast, en riktig sportnörd är jag. och friidrott är det svåraste att motstå.
(VM i osaka)
och jag undrar om jag verkligen är tillräckligt tränad för 3 pass denna veckan?
jag ser verkligen fram emot det.


imorgon börjar skolan.
det känns höst och pirrigt.
mycket böcker kommer att läsas nu.
tiden med skönlitteratur är över för ett tag.
det är sorgligt.


den vackraste sover fortfarande.
häftigt att den finaste ligger i sängen som är våran.
wow.

åter till friidotts-VM!


inbrott i mitt kylskåp.


efter träningen kom jag insmygandes genom dörren. sa hej till vackra sambon som spelade dataspel i vardagsrummet. jag visste att i andra ändan av lägenheten, närmare bestämt köket och där är det kylen som är mitt mål.  I en vit plastburk fanns det kantarellrisotto! tog ett par teskedar av den, så att inte sambons matlåda skulle vara för liten till morgondagens lunch. blundade och njöt. ljuvligt.

dagens bästa: kantarellrisotto




jag önskar mig höst, och den är visst redan här.

jag förbereder mig inför hösten. och alltid är förberedelserna lika sköna, varma och roströda.
för mig är kärleken förknippad med kyla och snö. det var då vi träffasdes.
värme och ljus och härliga pannkakor och soppor. känns som en härlig höst.
jag är uppe och påväg. jag är mitt i livet, varför funderar jag då över livet?

men jag är redo för:

tågresor
tjocka böcker
kunskap
te
oss
magrutor
varm barfotadans
harmoni
J
en grön halsduk


funderar på vad hösten önskar er?





aj

tänk om jag visste.
att kärleken sårar och att det kommer blöda från varenda ådra.
att vilja älska är inte tillräckligt, något jag aldrig tvivlat på innan.
att orka och att längta, ger mig både tårar och ilska.
kanske klarar jag mig själv. kanske är vi starkare om vi hittar dörren ut ur tramset.
framtiden. finns den?
vi försöker (och det går ännu framåt) att laga alla hål.
jag behöver dig nu. vill vaggas i din famn.

vi orkar. vi vill orka. kärleken är starkare.



jag klarar sorger och smärta när jag vet hur det känns att krampa hejdlöst.

vaknade klockan fem i natt och gick upp för att dricka oboy. sån är min vardag.

1. jag sover
2. jag vaknar, skakandes och varm såklart!
3. jag funderar (kanske väcker kärleken och får hjälp)
4. dricker oboy
5. blir lung
6. fryser
7. somnar och sover väldigt hårt (men i dag inträffade inte nummer 7 efter nattens känning)
(jag funderar på varför?)

jag erkänner men känner mig samtidigt lycklig över att jag fått tid att upptäcka mig själv, vilket allför ofta gör ont. men att ha en sådan sjukdom som diabetes är förstår sig ingen annan på, mer än oss typ 1are och våra nära som hjälper oss att krampa färdigt.

det är tungt. men jag överlever, och det är rätt fantastiskt med tanke på allt som jag gör ofta omedvetet för att min kropp skall orka och må bra. är stolt över vad jag klarar av. och det är nog tur det, om jag vetat hur jobbigt min sjukdom skulle vara innan jag fick den hade min nyfikenhet inte varit så stor och sorgen hade tyngt ner mig helt och hållet.

tack för livet!



när kommer du hem älskade hälft?

jag fick ett brev från en vän.
där står allt om oss.
jag undrar och tänker på dig, hur du mår och vem du är?

_____________________

på något konstigt märkligt sätt längtar jag till vintern, till snön och till härjedalen
och snowboarden och friden och den isande kylan.
jag blev fast där.
önskar mig ett torp där.
mitt.
och min islandsjacka klarar allt, den är oumbärlig i vintern.


..

det är snart sommarlov och jag lyssnar på shout out louds i nattskjorta.


nu är det sista dagen på jobbet. sedan har jag sommarlov i två veckor! riktigt skönt.
och det skönaste är att jag inte är jätteless på jobbet så jag känner lite sorgsenhet att sluta.
på sommarlovet skall jag: vara med liten bror på liseberg, men vi skall också bada i sjön, kasta pil, studsa och bada i hans pool.
men även dricka vin, ölträning, leva, läsa och känske väntar en överraskningsresa med kärleken
( vi vet inte alls vart än)

image5


-vackert-

Hur kan jag säga...


Hur kan jag säga om din röst är vacker.
Jag vet ju bara, att den genomtränger mig
och kommer mig att darra som ett löv
och trasar sönder mig och spränger mig.

Vad vet jag om din hud och dina lemmar.
Det bara skakar mig att de är dina,
så att för mig finns ingen sömn och ingen vila,
tills de är mina.



-Karin Boye-

RSS 2.0