för längesen fanns vi för varandra.
vart är vi påväg då telefonen slutar ringa och musiken sedan länge varit avstängd.
när skrynkliga randiga omslagspapper är det enda minnet från förr och jag har inte ens ett kort på dig.
mina minnen bleknar när jag inte längre vet i vilken stad jag skulle hitta dig i.
och kärleken vi hade har aldrig varit så avlägsen.
vi hade något så speciellt för trots att kärleken hade svårt att slå ut var vi varandras eldar.
du var mittpunkten som livet kretsade kring och mina blåa ögon vakade över dina steg.
men kärlekar ebbar ut och jag har nästan glömt våra upplevelser.
jag kan ha tappat dem i långa telefonsamtal, på svettiga bussar mellan våra städer eller kan kärlek tina bort så obehindrat.
utan ånger, utan smärta.
jag glömmer aldrig det vi hade.
jag tror det kallas vänskap.
Kommentarer
Postat av: ..:Sarah:..
Ja men visst skulle det kunna funka.. det känn iaf.. och om Mr Olympic säger det ska funka.. då funkar det=) hehe
Postat av: Angelica
svar; ja verkligen!
åh, jag gillar verkligen dina texter. de är fina. alldels för fina.
Trackback
