hej och hejdå.
nu har jag en ny & mer personlig blogg. vill ni fortsätta läsa får ni kommentera & skriva er mejladress så skickar jag en inbjudan!
kram på er!
hej fina läsare.
varför läser ni egentligen min blogg?
det kommer att förändras lite här snart, skall ändra och låsa bloggen troligen. känner för att veta vilka det är som läser. känns det okej för er? jag känner att jag vill vara lite mer personlig men det är svårt när jag har svårt att se vilka som läser. allt jag skriver i min blogg betyder inte att verkligheten är sådan och att mitt liv utan texterna här är något helt annat. jag hindras av mitt skrivande just nu då jag känner att jag behöver anpassa mig alltför mycket.
om ni skriver er mailadress i kommentarsfältet släpper jag in er till min nya plats om ett par dagar.
tack gulliga ni!
höstdagar.
tar det som sagt väldigt lugnt. gårdagen tillbringade jag vid sjön här hemma. vackert som tusan!
kram.
tisdag.
nu skall jag sova efter en lång och underbar dag. jag har ringt telefonsamtal som gjorde mig rädd, cyklat i skogen, tittat på hus, känt på både hav och sjö, gått många många kilometer i de skönaste sandalerna och på något sätt känt den där ledigheten i kroppen och gör mig strukturerad i alla fall i några dagar. men de flesta av mina tankar landar ändå i en dröm om en blå regnkappa. sängen ovan är tyvärr inte min. men en himelsäng har alldeles för länge varit min dröm. i en annan värld kanske kanske...
min bror & jag.
tänk att det finns en människa som är precis som jag är. fast 10 år yngre och kille. som tänker och känner som jag alltid gjort. är det inte fantastiskt?
om det svåra och till dem som inte har förståt.
när jag behöver koncentrationen mer än något annat har jag inte kvar mina strategier att kontrollera mina armar, mina uttalanden och andetag. men ibland slutar det med skratt ,som idag när jag kan arbeta och aktivera min kropp varje minut. för det är ju exakt så jag mår bra av att göra. men det är sorgligt att det finns människor i min närhet som inte accepterar eller förstår att stavning och kontroll inte är så enkelt och därför inte så viktigt i just mitt liv. om nu andras liv kretserar kring hur dyslexi & fotboll stavas behöver inte jag den tyngden i mitt liv. jag vägrar att bära den känslan igen, att inte kunna och vara mindre duktig. jag är så mycket bättre på andra saker, som att dansa och förstå människors sorg. jag har lärt mig att vända och förstå varför vissa har så svårt för personer som inte kan tyst gå genom livet och enbart anpassa sig till andra. att vara jag är det bästa som hänt mig trots att livets början var trög och full av bokstäver som flög.
det är många som förstår vad jag menar. till er: pojken, K, lärare C och klass C. ni vet, tack!
mitt göteborg är fullt av snö.
mitt göteborg serut såhär av någon anledning. jag tror jag har varit som lyckligast under vintern i denna stad. jag älskar tystnaden i stan som snön ger. jag gillar kvällspromenader och varm choklad utanför huset jag bor i. jag vet inte varför men jag enbart älskar min känsla.
om att vara modig.
en gång gjorde jag något inget i min närhet tyckte jag skulle göra. men jag vågade för jag visste att min kropp behövde få göra det. att våga när inget står berdvid och stöttar är förbaskat svårt. kanke är det så det är att vara vuxen. få vara tvungen att lita på sig själv och sitt hjärtslag.
vad är det modigast ni gjort?
augustiverkligheten.
har tillbringat helgen vid havet. åkt båt i skymningen och badat naken i mareld.
jag har ätit markrill och promenerat bland röda bodar och sett in i framtiden.
gårdagens sjuka är snart över och min energi är på gång igen.
var till och med till biblioteket och lämnade mina som alltid försenade böcker,
och där träffade jag en jobbarkompis, sådär passande när jag dagen innan ringt mig sjuk.
(vilket jag faktiskt var).
kram.
att vara sjuk.
jag är sjuk och det gör ont.
min hals värker och det är ingen hemma som kliar min rygg.
vad skall jag göra för att låta tiden gå?
om siffror.
vad många ni är som kommenterat om mitt inlägg om ett alfabet jag aldrig lärde mig & pojkar med blodiga knän . jag märker att många har svårt för siffror och jag vet hur det känns att inte förstå innebörden av algebra eller bråk. siffrorna har alltid varit elaka mot mig. men tack vare min vilja, föräldrar och vänner som hjälpte mig förstå lite lite av mattebokens innehåll klarade jag matten även på gymnasiet. ett under när lärara inte alltid kan uppmutra elever som mig. det enda jag kan komma på jag var bra på i skolan var idrott & samhällskunskap. där fanns lärare som lyssnade och som fångade mina intressen. jag förstår er precis men vi är alldeles för många.
kram.
att vilja flyga bort.
jag vill flyga. vill vara påväg någonstans. men just nu står det stilla. det kan börja hända spännande saker men just nu står jag precis framför steget där spänningen tar vid. att våga kliva ut i trafiken för att se om bilarna stannar. jag gillar mitt mod.
om ett alfabet jag aldrig lärde mig & pojkar med blodiga knän.
(snälla läs trots att det är långt)
om när jag var mindre och inte kunde stava till kyckling. om när jag gick i tredje klass och var tvungen att tjuvtitta i bänklocket för att memorera alfabetet. och när jag i fjärde klass blev av med bokstäverna under bäcklocket för att jag som duktig flicka redan borde ha lärt mig alfabetet. klurandes på varför den stökiga killen bredvid mig fick ha kvar sina bokstäver men inte jag. jag märkte att jag var annorlunda. annorlunda som inte kunde läsa rent och inte kunna ha den svåraste läsboken. att jag som söt flicka förutsattes kunna mer än vad pojkarna skulle. för pojkar skulle spela fotboll och ha blodiga knän och flickor skulle läsa rent och hoppa hopprep. jag ville inte vara den jag hade blivit. tyst, undrandes på vad texten vi läste innehöll och utan trasiga knän. jag undrar fortfarande varför bokstäverna försvann under bäcklocket sommarlovet mellan tredje och fjärde klass. och jag undrar hur min lärare Lena svarade på min fråga om varför alfabetet försvunnit trots att bokstäverna inte hunnit sätta sig i min ryggrad. jag undrar vad de tänkte på när stökiga pojkar fick tid att lära sig när tysta flickor inte fick en chans.
bara vi för några timmar.
några timmar en natt i juli när regnet vräker ner får vi äntligen ses. intensivt och kärleksfullt. en stund av tyngdlöshet vilar mellan våra väggar och det vi pratar om faller omkring oss som atomer.
min förklaring.
några har undrat över mitts enaste inlägg. fiskolja är alltså något som hjälper mig att koncentrera mig bättre och får mig lungare. när jag äter fiskolja kan jag tänka klart mina tankar innan de far vidare vilket jag har svårare för just nu utan fiskolja. det hjälper många med koncentrationssvårigheter och dyslexi. det är fantastiskt och jag är så lycklig att jag hittat den!
utan fiskolja snurrar min värld mer än vad den borde (men jag är enbart mig själv)
när natten kommer ligger luften stilla och rödvinet ligger begravt i magen där även oron brottas om platsen. tiden går långsamt men mörkret blir svartare och när jag aldrig hittar till djupet så vet jag inte om hittar fram. det snurrar så mycket i kroppen och när ingen ro finns kvar hos mig sitter jag inte ner en lungt stund på hela dagen. orden faller fritt och fel. och sådant kan jag inte hjälpa när allt omkring mig begraver mig. men lycklig är jag ändå. när koncentrationen inte existerar är jag egentligen mig själv men samtidigt är jag den som tagit emot så mycket hemska ord. men numera är jag stolt och okoncentrerad och enbart mitt snurriga jag utan fiskolja.
att sova och att älska omvärlden.
det är en sådan sommar jag gör att jag väntar på något mer, något större. det finns en glädje överallt men samtidigt finns även tomheten. jag tänker och arbetar med stora saker just nu. jag kan spricka bubblan snart och jag vet att jag är bra. snart kanske ni kan få läsa mina texter i en bok om vi har tur. vill ni läsa?
ikväll skall jag skriva, titta på min klänning (som har samma mönster som min farmors klänning en gång i tiden), äta chips, drömma om kärleken och ha mina mjukaste kläder på mig och öva på att vara ensam.
när vi pratar om att dela kaffetermos är det livet vi menar.
det är sommar. och jag har ett jobb där jag kan leka av mig alla energi. det blommar i mitt fönster och jag längtar så efter den bästa människan. lyssnar på vackra kvällsord och skall nu lägga mig i sängen, äta gott och få blunda djupt. kvällen har spederats med en vän på en god restaurang för att sedan långsamt gå genom stan och höra sommarens ljud. det är tyvärr inte lika enkelt att hitta inspiration just nu.
hur mår ni?
funderare är jag.
solen går ner.
och jag vet inte om jag är glad eller ledsen.
helgen har varit underbar, jag har firat min pojkes födelsedag, loppisfyndat massor och träffat nya vänner.
jag blir hellre jagad av vargar.
i morgon skall jag hålla min pojke i handen när tandläkaren borrar i hans tänder & jag skall ge mig i väg med en väska och njuta av ledigheten. kvällen här har varit full av sommarregn så jag tog en promenad när mörkret blev tyngre. och så hände det som jag blev så rädd för två år tidigare igen. på samma ställe. jag blev jagad av två fiskmåsar, jag gick visst för nära deras barn. så jag sprang och sprang, vågade inte vända mig om. det kändes som om fiskmåsmamman och fiskmåspappan flåsade mig i nacken och klöste mig i håret. usch!
