om att bubbla och falla.
*
ibland vill jag fly bort från vattningt kaffe från pressbyrån. ibland orkar jag inte när ni står och trampar och aldrig får sagt vad ni vill säga. ibland behöver jag skrika ut all ensamhet ur min kropp för att sedan ligga gråtades och skrynklig som det russin jag är under varma färgglada filtar. ibland när ångetsen ekar runt hörnet tar jag min mössa och promenerar runt hela göteborg, över berg och förbi äldre stadsdelar. ibland kan jag inte stoppa en kommande våg. och ibland faller jag djupar än vad jag kan ta mig upp.
*
jag kan inte se min morgon när dimman lättat.
när nya upplevelser blandas med erfarenheter och jag äntligen förstår vem jag är. när jag inte behöver leta i skåp och pärmar för att lära mig hur jag skall vara. nu när jag vet detta lättar dimman runt er andra och jag märker så mycket mer omkring era kroppar. som om jag tappat bort andra i letandet efter mig själv. hösten kommer skrämmande nära men denna gången är jag beredd på hur kärlek kan kännas. vi behöver inte leva i samma säng inte heller i samma världsdel för att våga älska varann.
ibland är lycklig och självklar kärlek det ända jag ser, men det finns så mycket mer bakom murarna. visst? min kärlek både växer och rasar för det är väl just så livet är?
hur vi lever i svarta hål.
jag har en vän. som kämpar och slåss mot alla. han är så stark och så skör. han har så mycket och samtidigt så oerhört lite. och hans gränslösa kärlek är otroligt vacker.
jag vet inte riktigt varför vi fann varandra. och hur kommer det sig att våra världar krockade? på något sätt är du så fruktansvärt nära alla mina inre känslor och tårar. och för varje gång du gråter känns det som min kropp ekar av olycka. när du kastar stolar och hårda ord omkring dig är jag som allra ödmjukast mot dig, det är just då du behöver mig som allra mest. och när du dansar i takt med solen vågar jag sätta upp nya gränser och reglar, för då lysnar du på mina ord. varje stund i din närhet ger mig så mycket kärlek och energi och jag kan stumna vid dina makalösa ord och handlingar. ingen som lever är som du.
jag har inga starka armar att bära dig på.
det behövs många skratt och vänner för att fylla på kroppens alla kärleksceller. det behövs fler vakna nätter tillsammans med dina djupa ögon. fler frukostar i sängen. och när livet fortsätter att rusa står jag ibland kvar och inväntar nästa tåg. bara för att hinna andas och lyssna på ljudet av mitt hjärta. och spårvagnarna om hösten sjunger dovare än vanligt. fast när jag hör gårdakvarar och skit en dimmig kväll som denna hoppar mitt liv i otakt. för det var du & jag & håkan.
behöver få känna att jag lever, men hur?
tack.
jag blir så varm i hjärtat av er otroliga kommentarer. lustigt egentligen att helt ni helt okända människor och så fina mot mig. jag är så tacksam. idag har jag köpt en fluffig svart basker, den är väldigt vacker till min morotsfärgade kalufs. idag har även njutigt av solen och kakor med min fina vän. nu är det soppmiddag och nybakat bröd på schemat.
eftersom ni är så snälla ger jag denna njutningsfulla bild från ett torg i barcelona. här drack jag mangosmothie och tittade i pojkvännens ögon.
Fotograf: magnus janson
men jag svär att jag hörde frälsningsarmen sjunga om att lämna allt bakom mig.
en kaffemaskin som brummar och du ligger fortfarande kvar i sängen bland de vita lakanen. när solen vaknar sakta bestämmer jag mig för att låta den värma min frusna kropp. och med den finaste vännen i en tågkupè en morgon som denna kändes stegen lättare än vanligt. men när hennes tårkanaler gick sönder låg jag underst i en hög av depressiva känslor. och mina armar var det ändå jag kunde ge dig.
när vi bestämmde oss för att leva.
***
där havet möter klipporna och hjärtat tar fart sitter jag och funderar över mina val.
de val som som tog fart över höga berg när livet fortsätta för er andra flera hundra meter under mig.
där jag levde med pastellfärgade ballonger och doftande blåbärspajer.
***
som om alla barn sover gott om natten.
***
jag behöver dig som vän och jag vet att det är svårt med oanade händelser.
ditt kaos vill jag lätta från dina axlar.
varför finns det så hemska människor som låter dig fortsätta såras.
fega vuxna är inget vi behöver.
för det är du & jag mot världen.
ibland behöver vi solstrålar och salta bad.
jag vill ta med dig ut i världen.
du & jag.
***
vad jag bryr mig om nu är att du ligger vaken, i morgontimmen när regnet slår mot fönstret.
***
nu njuter vi av de sista dagarna & vi pratar om saknad & längtan.
jag önskar att längtan skall vara skön. som en lång väntan på tomten.
spännande och full av glädje och pepparkakor.
jag lever varje dag men aldrig så mycket som när du tar på mig.
fina älskling.
***
ge mig nåt som känns.
***
jag behöver mer av dessa stunder. när solen är varm och tårarna så få.
kärlekspojken är nära och livet lätt som ett smörpapper.
jag behöver en energichock, något riktigt sprudlande,
för denna hösten känns redan deprimerande.
mitt inre kaos kolliderar med livet och jag hittar inte ut.
Hur gör ni för att orka när tyngder ligger över era axlar?
***
När alla clownerna har gått från jobben.
hemma från en helg i solsken. just nu känner jag mig tom.
lägenheten är iskall & jag har fortfarande inga hungerskänslor.
min blomma har vissnat & jag drömmer om varmare breddgrader.
jag behöver värma mina frusna leder och jag behöver ännu en natt tillsammans med dig.
dagens tack:
***
1. mina underbara skor. ord har aldrig varit svårare att förklara min kärlek till dem. jag känner mig hetast i stan just nu!
2. helgen skall tillbringas i skärgården. det är så vackert om hösten och fredagsgodis, fin pojkvän & kustpromenader.
3. min dator har varit hos doktorn och är nu smartare än någonsin! wow.
***
jag tror vi flyr rakt in i solen.
jag vet inte hur många gånger jag saknat dig.
saknat allt du sagt och funderat på om mitt minne av dig börjar blekna.
det sista jag vill är att du försvinner ur mitt minne.
det känns så konstigt att en människa jag älskar är död.
att hennes hjärtan inte slår och att hon ligger under marken när jag tänker på henne varje dag.
jag ser namnet framför mina ögon och det blänker ännu av mina saker från dig.
de luktar fortfarande dina dofter trots alla år vi har mellan oss.
och halsbandet jag fick av dig timmarna innan din kropp gav upp ligger ännu kvar i röda asken.
ibland vågar jag ha det runt halsen.
hela dagen blir som en hyllning till dig och till oss.
fina farmor.
det känns så konstigt att en människa jag älskar är död.
att hennes hjärtan inte slår och att hon ligger under marken när jag tänker på henne varje dag.
jag ser namnet framför mina ögon och det blänker ännu av mina saker från dig.
de luktar fortfarande dina dofter trots alla år vi har mellan oss.
och halsbandet jag fick av dig timmarna innan din kropp gav upp ligger ännu kvar i röda asken.
ibland vågar jag ha det runt halsen.
hela dagen blir som en hyllning till dig och till oss.
fina farmor.
snälla någon?
***
när jag är sjuk blir jag så liten. vill ligga nerbäddad i sängen omringad av alla gosedjur och ha mängder av böcker någon kan läsa för mig. jag älskar fortfarande att ligga och lyssna på när någon läser. det är riktig kärlek. en saga vid sängkanten. någon får gärna tjata på mig att dricka mer te och saft. någon får gärna klia min nakna rygg. någon får också gärna ligga och krama mig tills jag somnar. för jag drömmer alltid mardrömmar när jag är sjuk och sover alltid så oroligt. någon?
***
mitt barcelona.
***
barcelona var så levande. så mycket av allt. så vackert & samtidigt så skört.
och helt plötsligt en bild på mig själv. för så ser jag ut. har liksom inte vågat visa mig bakom orden förrens nu.
hej!
***
när pusslet passar.
***
när koncentrationen inte hittades här hemma. tog jag kursboken, en kopp kaffe och en stor muffins till kyrkan och satte mig vid på bänken vid vattenfallet. jag läste och jag förstod vad som menades. jag behöver nog mer luft än jag tror. jag behöver mer promenader i benen. och jag behöver fler koncentrationspiller. nu känner jag sig mycket mer stilla i kroppen. underbara känsla.
jag hade även en disskussion med tant ella, och salim från parkbänken bredvid hurvida det känns att komma till himlen.
nu: te och väntan & längtan..
***
regnmoln brukade jaga mig och nu jagar jag morgonen längs avenyer.
--------------
igår var en fin dag.
frukostvänner & livsdiskussioner. många koppar te. en kort men effektiv pluggsession. solig promenad längs vasagatan i höstfärger. de allra vackraste skorna. en låång resa till barndomen. fina bror. fina bror 2. middag hos vänner i barndomens fotspår.
ibland behövs så mycket för att dagen skall vändas till glädje. ibland behövs inget, bara ni.
--------------
min allra finaste vän.
--------
jag vill inte att du gråter ensam. jag vill inte att din ångest griper tag om din strupe. jag vill att du fortsätter andas. jag hoppas det finns den kärlek och trygghet du behöver runt dig. jag hoppas, trots att jag egentligen vet hur du mår. jag vet hur dina nära har annat att tänka på än dina trygghetsbehov. du behöver ett berg av lugn, du behöver kramar i mängder. och varje gång jag ser dig gråter min kropp i veckor. jag vill få dig levande, jag vill att du får en kopp te och skårpor. och dämpande mediciner. den kärlek och glädje du trots allt har i din kropp är så överrumplande och total att jag förbli stum i varje sekund bredvid dig. skulle inte vi vuxna kunna ensas om hans kärlek, ta tillvara på de goda studerna och enbart öppna våra armar. du behöver inga krav och 100 mattetal i veckan. att ett barn jag älskar kan vara så fin, när så många runt omkring sårat dig, gapat, hatat och avskytt dig.
och det lilla frågvisa barn du är undrar "varför ser han så svart ut i ögonen"?
lilla vän. jag finns kvar.
-------
träddrömmar och tjocka böcker.
en dag vid fönstret. bland böcker. färgpennor och gröna överstrykningspennor. en dag i mitt nya kök och kursböcker som griper tag i mina hjärnceller. med en espressomaskin i huset blir det härliga timmar att inhämta kunskap. jag arbetar efter mitt egna motivationsprogram. en halvtimmas pluggande och en kvarts rast. och det är fantastiskt men lustigt att jag nu upptäckt hur jag funkar. jag är stolt, för när tankarna snurrar iväg och koncentrationen är bortblåst kan jag numera vänta in rasten istället för att energin biter tag i mig den allra första sekunden. wow!
