så många frågor om kärlek.
hur känns det med kärlek då du själv givit upp hoppet?
när du inte längre tvekar utan verkligen känner att kärleken inte är till för dig?
när heta förälskelsedimmor nuddar dina vingar där du går, ensam över broar i skymningen.
då dina andetag inte når någon annan än dina egna tankar.
och alla bubblor är bortblåsta.
att svek och glömskhet skadar dig.
svårare än någon annan upplevelse.
när varje steg du tar tynger dig djupt ner i marken .
du känner hur benen sviker din kropp.
hur känns det när varje sekund ger dig dystra ångestkvällningar?
och kvällar förvandlas till levande mardrömmar i ensamhet.
i tysthet.
vad får dig att fortsätta kämpa då leenden sviker?
jag undrar vad som motiverar?
som gör att du stiger upp ur sängen?
jag undrar och funderar på hur jag själv hittar styrkan i de svåraste av alla händelser?
(jag vet mer om mig.
utan kärlek är jag ingen.
vår kärlek är stor)
Kommentarer
Postat av: Sarah
Svar: Jag får böja mig och ge all cred till lasse lindh!
Postat av: Ingrid
Nej, det där är en gammal borgmästargård, sist var det musikskola där men den har flyttat.
Postat av: Hp
Åh, fin text!
Postat av: dudie
njuter av dom vackra orden i mina öron
Postat av: J o h a n n a
Vilken fin text där!
Postat av: dudie
åh förbövelen va romantiskt å sött det låter blir alldeles röd om öronen!
Postat av: Josefin
Jag tycker också väldigt mycket om den.
Fin text förresten. Skriver du egna?
Trackback
