en kämpe, lika ömtålig som en masros.
***
jag saknar en prick som jag borde varit här och knådat bullar,
en liten liten människa med guldhjärta.
han dansar alltid framför mina ögon
och trots att han alltid grät i mina armar och spottade på mina skor,
tänker jag på honom som en mest kärleksfullaste och ärligaste människan någonsin.
glömmer aldrig aldrig
och jag vill aldrig glömma det jag lärde mig då.
att det finns så mycket misslyckanden hos vissa att skrattet är det enda som kan läka oss.
att älska en prick gör livet värt våra sorger.
jag ser dig som den du är och inte enbart dina stora övertramp
jag blir darrig av hur många människor i skolor som inte kan se bakom fasader
ingen människor vill vara utanför,
ingen bråkar enbart för statusen,
det finns något där som säger så mycket mer än det vi ser i första hand.
skolan är verkligen ingen naturlig plats
och jag är glad att du kommer lyckas så mycket bättre i verkliga livet
när skolan ligger bakom dig.
lilla kämpe du kommer överleva.
***
Kommentarer
Postat av: Anonym
så vackra ord.
så sanna ord.
Må din prick överleva.
jag bor i Stockholm, var bor du?
Postat av: Marie
Så fint.
Har tänkt på det också. Skolan är en låtsasvärld med saker folk låtsas vara viktiga. Bråk som är på låtsas blir riktiga.
Ibland tror man det är verkligheten.
Postat av: Karolin
Vackert så man får tårar i ögonen...
Postat av: bea
duktiga du som skrievr så fint
Postat av: kajsa
Måste överleva.
Postat av: Emma
Ödmjukt stora ord till en älskad liten vän
kramar
Emma
Postat av: Emma
Finns något att hämta hos mig till poetiska dig !
Trackback
