om ett alfabet jag aldrig lärde mig & pojkar med blodiga knän.
(snälla läs trots att det är långt)
om när jag var mindre och inte kunde stava till kyckling. om när jag gick i tredje klass och var tvungen att tjuvtitta i bänklocket för att memorera alfabetet. och när jag i fjärde klass blev av med bokstäverna under bäcklocket för att jag som duktig flicka redan borde ha lärt mig alfabetet. klurandes på varför den stökiga killen bredvid mig fick ha kvar sina bokstäver men inte jag. jag märkte att jag var annorlunda. annorlunda som inte kunde läsa rent och inte kunna ha den svåraste läsboken. att jag som söt flicka förutsattes kunna mer än vad pojkarna skulle. för pojkar skulle spela fotboll och ha blodiga knän och flickor skulle läsa rent och hoppa hopprep. jag ville inte vara den jag hade blivit. tyst, undrandes på vad texten vi läste innehöll och utan trasiga knän. jag undrar fortfarande varför bokstäverna försvann under bäcklocket sommarlovet mellan tredje och fjärde klass. och jag undrar hur min lärare Lena svarade på min fråga om varför alfabetet försvunnit trots att bokstäverna inte hunnit sätta sig i min ryggrad. jag undrar vad de tänkte på när stökiga pojkar fick tid att lära sig när tysta flickor inte fick en chans.
bara vi för några timmar.
några timmar en natt i juli när regnet vräker ner får vi äntligen ses. intensivt och kärleksfullt. en stund av tyngdlöshet vilar mellan våra väggar och det vi pratar om faller omkring oss som atomer.
min förklaring.
några har undrat över mitts enaste inlägg. fiskolja är alltså något som hjälper mig att koncentrera mig bättre och får mig lungare. när jag äter fiskolja kan jag tänka klart mina tankar innan de far vidare vilket jag har svårare för just nu utan fiskolja. det hjälper många med koncentrationssvårigheter och dyslexi. det är fantastiskt och jag är så lycklig att jag hittat den!
utan fiskolja snurrar min värld mer än vad den borde (men jag är enbart mig själv)
när natten kommer ligger luften stilla och rödvinet ligger begravt i magen där även oron brottas om platsen. tiden går långsamt men mörkret blir svartare och när jag aldrig hittar till djupet så vet jag inte om hittar fram. det snurrar så mycket i kroppen och när ingen ro finns kvar hos mig sitter jag inte ner en lungt stund på hela dagen. orden faller fritt och fel. och sådant kan jag inte hjälpa när allt omkring mig begraver mig. men lycklig är jag ändå. när koncentrationen inte existerar är jag egentligen mig själv men samtidigt är jag den som tagit emot så mycket hemska ord. men numera är jag stolt och okoncentrerad och enbart mitt snurriga jag utan fiskolja.
att sova och att älska omvärlden.
det är en sådan sommar jag gör att jag väntar på något mer, något större. det finns en glädje överallt men samtidigt finns även tomheten. jag tänker och arbetar med stora saker just nu. jag kan spricka bubblan snart och jag vet att jag är bra. snart kanske ni kan få läsa mina texter i en bok om vi har tur. vill ni läsa?
ikväll skall jag skriva, titta på min klänning (som har samma mönster som min farmors klänning en gång i tiden), äta chips, drömma om kärleken och ha mina mjukaste kläder på mig och öva på att vara ensam.
när vi pratar om att dela kaffetermos är det livet vi menar.
det är sommar. och jag har ett jobb där jag kan leka av mig alla energi. det blommar i mitt fönster och jag längtar så efter den bästa människan. lyssnar på vackra kvällsord och skall nu lägga mig i sängen, äta gott och få blunda djupt. kvällen har spederats med en vän på en god restaurang för att sedan långsamt gå genom stan och höra sommarens ljud. det är tyvärr inte lika enkelt att hitta inspiration just nu.
hur mår ni?
funderare är jag.
solen går ner.
och jag vet inte om jag är glad eller ledsen.
helgen har varit underbar, jag har firat min pojkes födelsedag, loppisfyndat massor och träffat nya vänner.
jag blir hellre jagad av vargar.
i morgon skall jag hålla min pojke i handen när tandläkaren borrar i hans tänder & jag skall ge mig i väg med en väska och njuta av ledigheten. kvällen här har varit full av sommarregn så jag tog en promenad när mörkret blev tyngre. och så hände det som jag blev så rädd för två år tidigare igen. på samma ställe. jag blev jagad av två fiskmåsar, jag gick visst för nära deras barn. så jag sprang och sprang, vågade inte vända mig om. det kändes som om fiskmåsmamman och fiskmåspappan flåsade mig i nacken och klöste mig i håret. usch!
när dagarna går.
min helg har sett ut såhär. ganska så flott! nu jobbar jag mest hela dagarna, men jag gillar det också. annars så håller jag på med en klurig födelsedagspresent och tänker tankar som rör sig om egna ord och att andra skulle kunna läsa orden från ett pappersformat.
min kväll.
min dag har varit underbar, som så många andra dagar de senaste veckorna. läsa, långsam frukost, värme och sköna kläder och många många bad.
när älsklingen slutade jobbet åkte vi till sjön och badade och åt världens godaste pastasallad med chevreost och serranoskinka. att ligga på en filt i skogen och höra glada barn plaska i vattnet långt borta och få prata viktiga ord är så härligt. mer sommar!
nu går solen ner och jag är nöjd så jag spricker.
natti!
en kväll i juli.
träffade J idag efter en lugn dag vid sjön. vi pratade om hur vi var när vi fanns i samma verklighet för många år sedan. Hur hemskt varmt det var så jobbet och hur vissa människor står ut med den trågsynhet som finns i mindre samhällen. J berättar vad en gammal jobbarkompis hade sagt om mig idag när han berättade att vi skulle ses idag. Jag skrattar men funderar samtidigt på om hon verkligen menade att jag var en förlorade för att jag gjorde andra saker av mitt liv än att arbeta på ett lager och skvallra sig igenom dagarna. Att jag var ung, naiv och vågade säga ifrån även till chefen (som var helt förbjudet, speciellt för tjejer). Jag är glad att jag var som jag var och skrattar när J berättar att hon älskade min härliga röda hårfärg men att hon inte ville säga det till mig då för längesedan.
Sedan tog jag älsklingen i handen och gick hemåt i ett göteborg vackrare än någonsin. Det glittrade och värmen fanns kvar och när vi stannade och kysstes försvann jag ett ögonblick. För att jag älskar just det jag befinner mig i just nu. Och för att jag vet vilka som står på min sida när jag gråter. För dem som vågar se på när tårar faller och rösten tar slut. Jag har sådana vänner och bröder. Och himlen som var rosa nästan retade mig för jag ville stanna kvar i det tillfllet för evigt evigt..
