det gör ont att ta farväl.
att gå omkring i en svettig stad i olustiga kläder och falska människor. att leva i lögner skadar alltid. det är vad jag tror.när vi lyssnar på tom musik. yta och oärlighet. jag behöver inte mycket alls. och snart tar mitt jobb slut. jag har haft möjlighet att påverka så ärligt. jag är en viktig person för många, och ni är så viktiga för mig. jag önskar att ni kunde fortsätta vägen utan att titta bakåt i tiden. och jag kommer att gråta så det svider i varje del av min kropp. jag vill se er fortsätta utvecklas. men nu är dte stopp. och det är mer än vad jag klarar av.
ytlig glädje ger inre lycka.
mina söta moln ger mig lugn.
och jag orkar inte skriva om mer hjärtskärande händelser än dessa vackra varelser.
vissa dagar är tyngre än andra.
jag försöker smälta en händelse och det gör jag genom att titta på bilder från fina resor från platser över hela världen. jag är tacksam för att jag fått se världen. den är vacker.
fina platser är:
att se ut över milslånga snötäckta fjäll.
få sova på stränder runt på fårö. höra vattnets vågor.
alla mina minnen från nya zeeland.
vart är din vackraste plats?
så många frågor om kärlek.
hur känns det med kärlek då du själv givit upp hoppet?
när du inte längre tvekar utan verkligen känner att kärleken inte är till för dig?
när heta förälskelsedimmor nuddar dina vingar där du går, ensam över broar i skymningen.
då dina andetag inte når någon annan än dina egna tankar.
och alla bubblor är bortblåsta.
att svek och glömskhet skadar dig.
svårare än någon annan upplevelse.
när varje steg du tar tynger dig djupt ner i marken .
du känner hur benen sviker din kropp.
hur känns det när varje sekund ger dig dystra ångestkvällningar?
och kvällar förvandlas till levande mardrömmar i ensamhet.
i tysthet.
vad får dig att fortsätta kämpa då leenden sviker?
jag undrar vad som motiverar?
som gör att du stiger upp ur sängen?
jag undrar och funderar på hur jag själv hittar styrkan i de svåraste av alla händelser?
(jag vet mer om mig.
utan kärlek är jag ingen.
vår kärlek är stor)
att avstyra ett lastat tåg.
när alla hinder är som bortblåsta.
och alla vägar framför mig är möjliga.
just då är det som svårast att hindra mig.
att slå sönder en vägg.
skrika genom tysta luften.
riva ut alla kläder ur garderoben.
sparka sönder en bil.
skära mina armar.
som ett lastat tåg jag måste stoppa.
känns det att hindra mina tankar till att bli gärningar.
att lägga mig på sängen och andas fungerar aldrig.
jag behöver aktivera mig.
gå.
springa.
sparkas på kudden.
jag växer varje gång jag lyckas.
men tårarna bränner under ögonlocken när jag tänker
och känner den ilskan och frustration som finns i mig.
men jag lyckas!
hur ont det gör att se barn gråta.
jag vill inte se dig gråta
så när du gråter dina tårar mot min axel
känner jag hur livet vänder riktning
svävar jag in i dina dimmor
i alkoholens ångor
och längtan efter uppmärksamhet
jag är aldrig så handfallen som i din närhet
på alla sätt berör du mig
som ingen någonsin gjort
på något sätt gråter jag mina riktiga tårar
på väg hemmåt till min trygghet
en trygghet och ett hem du inte kännt dig hemma i
ett barn som du
vill jag ge kärlek
och det jag ger är det jag kan göra
tyvärr kan jag inte ta dig hem till mig
forma dig åter till ett barn
som sover om natten
som har gympakläder i gympapåsen
som dricker oboy
som får höra godmorgon, innan jag säger det i skolan
hur ont det gör att se barn gråta
hur det smärtar att höra dina nära ignorera dig
på något sätt kommer vi alltid leva
som jag gör med
jenny.
filip.
astrid.
jag vet hur det känns då relationer tar slut
aldrig gör det så ont att se barn gråta
jag vet precis hur det känns
jag vill finnas kvar.
om koncentration och kaos.
om hur fåglar flyger fria. om jag kunde känna så någon gång. för ofta tar mitt inre kaos över. hur jag vissa dagar har så svårt att hitta fokus. när allt onödigt runt omkring mig slukar min energi. och mina tankebanor befinner sig på en annan planet. ibland bubblar min kropp och jag orkar inte sitta stilla. och hur jag i ett kaos av tankar och upplevelser lyckas på något vis få ordning och fungera dessa dagar är ett stort mysterium för mig. när jag andra dagar tvingas kapitulera för mitt inre kaos. och jag funderar och funderar. vad jag lär mig om mig själv. nästan så att jag inte vill inse vad som väntar. för på något sätt vet jag redan. och jag kommer nu ihåg vad mina fröknar pratade om en gång för länge länge sedan.
kärlek till en vän.
min nära är de viktigaste. jag klarar mycket när jag har era ord i ryggen. det är så vackert på alla sätt att ha familj och vänner som kan prata utan att tänka. jag har nyss välkomnat in två nya nära människor i mitt hjärta. de är mer betydelsefulla än vad jag trodde. jag saknar dem när vi inte ses. bara en dag utan dig och dig är ensam. jag vet att våra vägar kommer att spridas till sommaren. men i min tanke spids inte våra hjärta. jag vet att vi kommer fortsätta våra vänskapssamtal. på något sätt är vi så speciella. vi kan säga till varandra att vi älskar varandra, något jag sällan säger till andra. jag gillar våra öppna samtal. och just nu njuter jag av våra dagar innan skolan slutar.
kärlek.
blomster.
att få en blomma för att jag är jag.
gör mig lycklig.
bara kärleksord.
om en måndag då dimmorna låg tunga över vattnet. och jag andades djupt ner i magen. det låg en spänning på ytan och ett lugn jag sedan upplevt hela dagen. små små ord och jag förstår hur du mår. korta blickar och jag känner kärleken i kroppen. jag är stolt över dina prestationer och dina upplevelser du kommer att njuta av. du är värd varje nyfikenhet. min ivrighet över framtiden känns härlig och jag längtar men samtidigt kan jag njuta just nu. sommaren väntar oss och den känns enkel och full av våra drömmar om liv. jag tror och hoppas vi kommit över våra jobbiga dagar. jag har lärt mig så mycket om mig själv. det är värd det mesta i livet. tack älskling.
avsked och kärlek till ett barn.
när jag smälter och såras.
och jag räcker inte till för dig.
min maktlöshet smärtar då jag ser dig splittras.
du är alltför trasig.
du har alltför många osagda ord gömd i din kropp.
du kämpar vidare men resultaten bleknar.
och trots att du glöms bort i massan finns du ändå så nära varje känsla av kärlek.
du blommar lika ivrig som körsbärsträden.
men du bleknar aldrig.
din ständiga närvaro gör det helt omöjligt att kunna släppa iväg dig ut i världen på skolavslutningen utan att tåras.
min lyckostund.
ibland tror jag att alla nya intryck skulle behövas bearbetas mer än vad jag just nu gör. så mycket händer omkring mig och det är en otrolig värld jag lever i. det känns som de jag numera träffar dagligen bara sprudlar av kärlek och välvilja. och flera av er visste jag inte ens fanns under början på detta året. vissa händelser kan ta så stora svängar för oss här i livet att det känns så magiskt att få möjligheten att åka med på denna resa. jag ser hur människor runt mig glädjs av små saker. små studer är mer värdefulla än stora pengar. det är kramar till barn och kramar och till er vuxna. och mitt i allt detta tittar jag in i era världar och ni säger att jag ger intryck att minnas i era liv. jag tror inte ni kan förstår hur det känns i mitt innersta att höra. hur jag för första gången lyckas vända ett negativit och destruktivt beetende till en drivkraft att fortsätta kämpa i hårt vind. och ni ger mig beröm. fast att resan är gjord av barnet. men trots allt är jag så nöjd, stolt och lycklig över att lyckas för första gången i min yrkesroll. jag hade aldrig klarat detta utan er.
lyckans ostar.
idag är en lyckans dag:
att klippa av ett par slitna jeans trodde jag inte kunde skapa sådan lycka. jag känner mig som en riktigt pupping i dem. hur skönt är inte det? att vakna långsamt & sent bredvid dig. ha flera kärleksstuder innan frukosten nått min mage. dricka saft och äta muffins ute på filten. nu skall jag vandra i mina pudding-kortbrallor med älsklingen i min hand och äta thai utomhus. bara leva livet. dricka rött vin. äntligen kunna älska utomhus.
fräknig.
mina fräknar blir fler och fler.
sommaren känns nära.
och jag njuter varje dag.
älskar mitt jobb.
spelar kubb.
underbara ungdomar.
sol på ben och armar.
glass.
långa samtal.
kramar.
och tröst.
tankar från resan på andra sidan jordklotet.
ibland önskar jag mig tillbaka till denna plats.
när jag tänker på min resa runt jorden är denna plats full av vackra händelser och lugn i själen.
kärlekssorg och längtan präglade mycket av resan.
men denna plats gjorde mig befriad och jag levde verkligen ut.
jag drack öl och dansade en hel natt.
jag och vännen försvann upp bland bergen och red hästar vid berg och i vatten.
precis här bakom bilden satt jag och tre fina vänner och åt middag.
och andades.
några modiga vågade bada i det iskalla vattnet.
palmer fanns på stranden och snön låg fortfarande kvar.
jag kommer ihåg att jag skrev ett sms hem till min älskade och skrev "jag älskar att leva"
har aldrig älskat som jag gjorde här.
på den smala vägen dit spelade radion:
iris och en gammal låt som kanske heter why do you build me up buttercup just to let me down.
och vi sjöng högt ut vår falsksång.
jag grät små tårar av lycka och go go dolls textrader gjorde mig så rörd
lycklig över livet
och hur skört livet är
gjorde att jag borde njuta just nu av stunden på jorden
landskapet utanför skattade och log med sin enorma skönhet.
jag förstod redan då att jag aldrig skulle få se något så vackert som detta land.
söndagskvällen.
hur underbart det är att få njuta
av kvällsmat i soffan med dig brevid mig
och dina varma händer på
min rygg.
av kvällsmat i soffan med dig brevid mig
och dina varma händer på
min rygg.
mina vita porslinsfötter.
en vacker dag.
med harmoni.
när solen värmer mina vinterfrusna fötter.
så vita som porslinsfigurer är de.
nu når solen äntligen fram.
jag bländas.
mina vita vackra fötter i det vårrusiga gräset.
och sommaren känns här.
men helst av allt vill jag bara ha vår.
leva i min verklighet just nu.
