winterbarn.

vaknade klockan fem i natt och gick upp för att dricka oboy. sån är min vardag.

1. jag sover
2. jag vaknar, skakandes och varm såklart!
3. jag funderar (kanske väcker kärleken och får hjälp)
4. dricker oboy
5. blir lung
6. fryser
7. somnar och sover väldigt hårt (men i dag inträffade inte nummer 7 efter nattens känning)
(jag funderar på varför?)

jag erkänner men känner mig samtidigt lycklig över att jag fått tid att upptäcka mig själv, vilket allför ofta gör ont. men att ha en sådan sjukdom som diabetes är förstår sig ingen annan på, mer än oss typ 1are och våra nära som hjälper oss att krampa färdigt.

det är tungt. men jag överlever, och det är rätt fantastiskt med tanke på allt som jag gör ofta omedvetet för att min kropp skall orka och må bra. är stolt över vad jag klarar av. och det är nog tur det, om jag vetat hur jobbigt min sjukdom skulle vara innan jag fick den hade min nyfikenhet inte varit så stor och sorgen hade tyngt ner mig helt och hållet.

tack för livet!