winterbarn.

vissa möten ger inga spår till framtiden.

men några sätter djupa spår som både förklarar och skär i hjärtat. 10 år tidigare har vi lekt på familjekärlekens gröna gräsmatta, äta mormors kanelbullar och röd jordgubbssaft, svårare var det inte. men att komma ut i livet på fel ställe helt utan anledning kan skapa kaos i åratal. efter skiljsmässor, anorexia, kroniska sjukdomar och panikångest möts vi åter. ärrade av livet och med mer kärlek och positivism än vad som någonsin skulle kunna krävas. mjuka av livets hårda gör oss återigen till de männsiskor med skratt och framtid vi en gång hade. tonåren och vuxenlivets börgan är över och det är med lättnad flera av oss inser att vi kommer vinnande och levaande ur kampen mot svårigheterna.

med tårar i ögonen kan vi mötas, deras blickar är detsamma men något döljs kvar, allt kan inte blottas inför en vän som en gång var nära. finns tilliten kvar? jag vågar nästan säga Ja. nu skall vi möta varandra oftare. vänner är eviga, i alla fall dem jag fick under barndomens stunder på gräset. älskar livet och dess vänner som finns kvar i livet. vi är alla lika fastän vi åkt på olika vägar genom livet.

vänner är vänner.