Kristallnätter del 12.
***
kimmo
12.
Anna funderade hela dagen på varför Cello verkade så okontaktbar. Som när han såg ut genom fönstret och fick en tår långt in i ögat. Som om han ville säga något men inte vågade. Hon förstod att han saknade sin familj och hon visste inte alls hur länge Cello skulle stanna kvar hos henne. Hon ville visa honom julen och alla stjärnor i grantopparna, tomtarna med paketen och all glöggdoft. Men framförallt ville hon göra snöänglar tillsammans med honom och självklart leta efter snö kristallen som skulle göra att alla barnen i år skulle få julklappar.
Hon ville cykla hem från skolan där ingen kunde vara sams och enbart njuta av hennes enda riktiga vän. Cello var fin men samtidigt svår och egendomlig. Lite som henne faktiskt.
***
Åh, självklart, det vore en ära! hihi :)
Då ställer jag samma fråga tillbaka,
för ddin blogg är läskigt fin och genomtänkt.
Ha en fin helg!
Nu är första delen uppe på syskonsagan!
åh... fina du! hoppas att du får en fin helg.
hm julklappar till killar?
jag hade blivit glad för nåt smycke, halsband i tyg eller armband
ansiktslotion eller nåt lite udda för en kille
skorta om man kostar på mer
eller beror på intresse ju
men jag hade gillat nåt till hemmet, nåt fint stilrent
vem är det till?
Tentan gick bra, eller jag blir nog godkänd iaf. Nackspärren var inte värre än att den försvann dagen efter, lucky me. Kanske bara hade sovit konstigt. Din spärr då?
Finfin bild
Den här bilden är magisk!
