winterbarn.

14.
Mitt i julstöket på denna sida jordklotet där pepparkaksbak och pulkaåkning blandades tänkte han på sin pappa som denna dag hade fyllt 40 år om han ännu hade levt. Åh vad han saknande honom. Ibland försvann världen utanför när han tänkte på sin pappa som en gång hade varit så odödligt och fullkomligt strålande. Sin pappa som hade varit så mycket för honom men som en dag försvann i dödens dimmor. Han hade slutat andas många gånger sedan dess och fortfarande sköljde sorgen över honom framförallt som en dag som denna. Sorg är svårt och tungt att bära och Cello berättade för Anna senare på kvällen om sina minnen. De skrattade och grät och kramades och på något sätt flöt de närmare varandra dessa svåra ämnen berördes den kvällen. Och snön föll ännu utanför.