Kristallnätter del 4.
***
I det oranga huset på övre våningen har Anna sitt rum. Ständigt blickandes ut över havet och stjärnorna i mörkret.
Anna satt i fönstret och blickade ut över det spegelblankt mörka havet. Den kvällen samtalade de hela natten om livets möjligheter. Om att våga när man inte vågar. Om att chansa när man inte vet om man klarar av att andas. På något sätt talade de i termer med varandra men de förstod ändå varandras gåtor. Nattens timmar fladdrade förbi dem och när de avslutade hade hela hjärtat fått säga sitt. Anna kände sig lättad och sprallig av deras samspel. Hur kunde Cello vet så mycket om henne, då de aldrig hade setts. Endast en gång hade Cellos ansikte speglats i stjärnorna en natt för länge länge sedan. Hon hade sett hans skönhet flera gånger från hjärtat efter den natten. Hon vill ha honom nära, nu!
***
vad fint du skriver!
fint.
jag har en vän som spelar cello. spelade.
vackert. både ord och bild.
Du skriver så bra!
Ladytron var bra, men lite stela...
åh du skriver så fruktansvärt fint!
Hej i vintervädret :)
Jag fortsätter följa din härliga vintersaga med spänning.
(Självklart kan du länka...jag gör likadant)
ha en fin lördag
kram
Emma
