bara depressiva tankar.
dessa dagar är inte enkla alls.
och mitt bästa vackraste träd har vissnat som en symbol för mitt hjärta.
jag behöver solljus och din kärlek.
och bara mer och mer.
och när jag har sovit i tolv timmar och ännu är trött och smutsig
behöver jag något att vakna till.
en inspiration eller en njutningsfull morgon.
let it rain.
har en känsla i magen. en oroskänsla.
skall försöka träna bort den men min mentala avslappning.
den stärker mig ofta upp på tå igen.
jag håller kvar mig och mina drömmar mot paris.
önskar mig så en helg bland kulturen och modet.
och det är fint att min lillebror har blivit ett år större.
nästan lika stor som mig nu.
och snart skall vi till funäsdalen och latja i backarna.
mina fina syskon är de mest fantastiska diamanter i världen.
en lång mening om livets mening.
varma sommarnätter och långa cigaretter.

här bor jag gärna igen.
bara en smal gång ner till havet.
och havet var det första vi såg om morgonen.
här firades min älsklings födelsedagsfrukost.
och vackra ängsblommor plockade jag tidigt den morgonen.
rädd för ormar i höga gräset var jag, men blommor måste ett födelsedagsbarn få.
på kvällen rökte vi cigaretter med två tjejer som änny inte hade åldern inne,
och när vi frågade vart lidingö låg, tittade de konstigt på varandra och fnissade i kör fram:
STOCKHOLM! sen dess har jag aldrig glömt .
på natten som aldrig blev svart somnade vi utmattade av kärlekslust i varandras armar.
tänk om den kommande sommaren blir så denna..
tänk om..
du är nu helt avslappnad, från huvudet och ända ner i tårna.
jag är glad
trots molnen
trots januari
trots stressen
jag lär mig sakta sakta hur jag skall agera när min kropp sätter stopp
då ensamhetskänslan tar kontrollen kan jag numera avfärda den ganska så smärtfritt
det tar tid
många år
jag skall aldrig mer låta den ta kontroll
för jag vill vara lycklig
som idag.
kyssar och avsked.
adjö.
ibland är det skönt att vara själv och samla sina tankar och njuta av tystnaden
så nu när älsklingen är borta i fyra dagar känns det riktigt bra
men tårar rinner alltid nerför mina kinder vid avsked
mina röda läppar gav dig avtryck
och din mages ljuvlighet
blev gudomlig
adjö.
ensamheten gör mig till offer.
den ger inget gott till mig.
det är bara jag som skapar den.
ensamheten.
eftersom den inte excisterar vill jag inte heller veta av den.
jag slänger den i soporna,
trampar sönder den
och river den i tusen bitar.
jag vill lära mig att vara själv och njuta av tiden.
lunget, friden och den ro jag alltid söker önskar jag mig.
tror att det är svårt att skapa ro utan verktyg.
just nu letar jag verktyg
och på vägen dit hoppas jag kunna finna:
platsen som ger mig den ultimta ro-känslan.
pippi går på kafferep.
men det började med att jag skolkade från skolan och det kändes skönt,
vaknade med solen i sovrummet och kramades med kärleken en stund.
sedan har jag haft hemska huvudvärkstunder.
jag kan inte ta mig för något.
så nu laddar jag ner pippiserier.
skall snart se pippi går på kafferep och pippi handlar i godisaffären.
de är mina favoriter.
hoppas på att bli bjuden på middag och få tekannan serverad.
ajaj.
in love.
och att få känna de avslappnande andetagen som kärleken ger.
och den frihet och det rus som en äkta passion ger utryck för.
det är nästan så att jag vill vill ta min käresta och fly.
bort i en romans där vin, hett kaffe och vita sängkläder ingår.
då kan det kännas vackert hur vi kan förvandla plugg, stress och potatisbullar
till duschstunder, erotik och varma famnar.
det enorma.
vill faktiskt inte tänka så mycket mer frammåt än till i morgon
mer vet jag inte
jag vill förtrolla mig i dina fammnar för evigt
och aldrig kasta vårt kärlekssmycke
jag vill snarare gjuta in den i mitt finger
och låta den gräva sig närmre och närmre mitt hjärta
men när kan jag lova att älska dig?
jag kan inte lova bort min kärlek
men känslan av oss är starkare än kärleks-lov-ord
älskade.
den är helt stängd
det sluter sig
och inget låter den släppas ut
jag kan inte föreställa mig något annat än livet
men ibland väljer livet andra vägar
och jag önskar jag fanns hos dig då
jag känner mig misslyckad
värdelös
men just nu kan jag inget annat än att vara ditt stora plåster
ditt värmeljus
jag vill ta allt ditt onda
alla dina ilskor
alla dina sår
blåmärken
och hjärtliga och trasiga beskymmer
trampa sönder dem
och riva dem i tusen bitar
aldrig mer se ondskan så svart
du vet jag är din vän
jag är alla tårar i världen
jag kan gå på vatten för dig
inget blod kan längre droppa från dina armar
jag kan allt allt
parisianska drömmar
brutna armar
och tältupplevelser i skogar
inget kan bryta vår förtrollning
vår förlovning från barndommens hemligheter
allt för dig.
sista morgonen.
Du kom till mig
Våren var som vackrast, när du kom till mig
Om jag vetat det jag vet nu, när du fanns hos mig
Nu är det försent
Förälskade satt vi på balkongen och berusade
Vi delade en flaska till och älskade varandra till sömns
Och när vi vaknade var rummet ljust och gatan utanför var lika full av liv och rörelse som jag
Och i en säng på tredje våningen drack vi te med mjölk och honung
Du hade en gitarr och jag spelade
du dansade
Den sommaren
Vi åkte ut på Lidingö och hem igen
Och körde på en fågel och begravde den nånstans vid en sjö
När hösten kom sa du att nu känns det som det börjar om
Men jag var bara tyst och tom när hösten kom och sommaren dog
Men det händer att jag går förbi huset som du bodde i
Det händer att jag ser dig då och då
Vi trodde att vi fattade
Vi blundade och skrattade
Vi tog allting vi kunde få
Jag undrar vad vi tänkte på
Den morgonen
Jag minns dig där i fönstret sista morgonen
Det hände nåt på natten och på morgonen var allting förbi
-niklas strömstedt-
än till morgontext. älskar denna känslan jag får av denna texten och musiken. jag & hilda jobbade med gräsklippning en vacker varm sommar när vi var 18 år. jag var ung och naiv. och det var vackert. denna låten spelades på den knastriga radion. och vi sjöng högt och vilt. och utanför fanns åkrar och kossor som hörde våra rop. ibland körde vi iväg om morgonen till någon av alla de små sjöarna runt omkring och satte oss och njöt. den sommaren, åh.
min morgon.
jag blundar ännu för att kunna känna in den nya dagen.
låter kroppen vänja sig.
känner främst värmen från min hand,
ihopslingrad med din mjuka trygga hand.
känner hur morgon tar tag i mig och jag tänker vidare.
känner hur underbart jag ligger här,
trygg under täcket.
och utanför hör jag hur regnet smattrar mot fönsterbläcket,
och snön finns antagligen inte mer.
en frukost med apelsinjuice, te och chokladcroissant serveras på sängen.
och rosen får jag för den vackra flickvän som jag är.
jag tar på min vackra tygklänning i volang,
och i ett skutt möter jag dagen i en dans.
vacker som den prinsessa jag är.
(nåt i den stilen vore ett bra uppvaknande. tyvärr har jag stora sömnproblem och är aldrig trött. jag vet inte hur jag skall komma ur det. men jag är väldigt kreativ om natten, pluggar, läser, bakar, planerar & myser. sen tvingar jag mig till sömns vid 6 tiden och sover i fyra härliga timmar. så har det varit ett tag nu. hur löser jag detta?)
vän med basker & lågstadiefoton.
utan alla sanningar ligger redan framme.
vi kan både skratta & gråta åt våra dagar.
jag känner mig så välkommen hos dig.
alltid.
och jag kan inte sluta tänka på hur olika vi var,
den dagen skolan började,
och vi delade bänkbord.
men på något sätt växte vi ihop.
vi var vi i många år. nu är vi vuxna.
och det är nästan ännu skönare att vara tillsammans.
vi kan se djupt & långt ner i varandra glas och se sanningar,
hemligheter jag trodde var glömda.
att minnas händelser jag tappat på väg mot livet är underbart.
och jag vill aldrig mer missa dig.
vi lovade varann att aldrig bli dödliga för varandra,
så som vi har funnit livet tror jag vi är påväg mot framtiden,
mot den färglada framtiden,
trots att vi båda har drömt om att få leva i 50-talets paris,
i svartvitt, i basker, i snäva klänningar, i poesins centrum
och helt utan tidsuppfattning i stora salar med kristallkronor.
jag skulle röka långa vackra odödliga cigaretter,
medan du hellre hade valt rykande kaffe, svart som natten.
vi skulle vara oberoende av tristess, ångest & krig
vi skulle skapa framstående rubriker och finnas med bland kvinnokampen främsta.
vi skulle vinna den epoken.
och nu tar vi över nästa. vi.
vuxenlivet med rabattkuponger.
och det känns skönt.
om jag hade vetat allt om mig själv när jag var 20, vad skall jag då göra resten av livet?
och hur vet jag att jag vet?
att bli vuxen kan ibland kännas som en skiljsmässa (tror jag).
bort från trygga hemmet och barndomsrummet.
lilla staden och grannarna på gatan.
ingen fotboll utan tävling och utan cykel till skolan.
men ändå vet jag lite mer än vad jag gjorde för några år sedan.
och jag är nöjd med det lilla.
jag vet hur mycket jag älskar en viss man, hur jag trivs med rutiner och hösten.
jag har gärna näsan i en bok och älskar mina fräknar.
jag skippar klänning när jag vill (trots att jag borde) och dricker vin på måndagar.
jag har mål i framtiden som jag vet att jag klarar av.
och jag är den jag är. jag jag är såå nöjd.
jag undrar bara hur jag klarade av åren utan kärleksuppfyllelse?
om alla år vore som 2008 (snön har fallit)
jag tror att storartade saker kommer hända under detta året. har mycket starka känslor för detta. nu skall jag inte slösa mer tid vid datorna tan ge mig själv en film eller bokavslappning såhär dagen efter degis som jag är.
kyss.