ensamheten gör mig till offer.
och just därför vill jag inte lära känna min ensamhet.
den ger inget gott till mig.
det är bara jag som skapar den.
ensamheten.
eftersom den inte excisterar vill jag inte heller veta av den.
jag slänger den i soporna,
trampar sönder den
och river den i tusen bitar.
jag vill lära mig att vara själv och njuta av tiden.
lunget, friden och den ro jag alltid söker önskar jag mig.
tror att det är svårt att skapa ro utan verktyg.
just nu letar jag verktyg
och på vägen dit hoppas jag kunna finna:
platsen som ger mig den ultimta ro-känslan.
den ger inget gott till mig.
det är bara jag som skapar den.
ensamheten.
eftersom den inte excisterar vill jag inte heller veta av den.
jag slänger den i soporna,
trampar sönder den
och river den i tusen bitar.
jag vill lära mig att vara själv och njuta av tiden.
lunget, friden och den ro jag alltid söker önskar jag mig.
tror att det är svårt att skapa ro utan verktyg.
just nu letar jag verktyg
och på vägen dit hoppas jag kunna finna:
platsen som ger mig den ultimta ro-känslan.
Kommentarer
Postat av: Sarah
åh, jag vet aldrig riktigt vad jag ska skriva. Så jag gör det lätt för mig; jag gillar din blogg och ditt sätt att skriva. A lot!
Postat av: Anonym
Den ultimata rokänslan kanske hittas på hydrostranden..eller i svartamannenskogen.. vem vet.
Postat av: ina
eller i din soffa eller på lördagskvällen sammen med deg! kos.
Postat av: josefine
du skriver så vackert. det går in under huden.
Trackback
