när vi två lever.

hann inte innanför dörren då jag förtod vad mina känslor kunde leda.
det var magiskt.
att få kläder att falla så enkelt.
lätt som en fjäder bar du mig över tröskeln.
och där började himelen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0