att andas ur samma grop.
***
så är det med vänner. de slutar ringa. deras hjärtan slutar slå. det är som om någon plötsligt rycks bort för att sedan göra sig påmind samma årstid som då minnerna förenade oss. det smärtar. för jag vet att vissa relationer tar slut. men jag vill inte veta. jag vill minnas våra stunder vi hade när vi både levde. och trots att vi både lever finns vi inte längre för varandra. vi har så långa avstånd mellan varandra. jag saknar de kramar vi hade men mest av allt glädjs jag av våra upplevelser vi hade. vissa vänner är så levande att jag kan fortsätta andas för dem hur långa avstånd vi än har mellan varandra. vi finns för varandra.
***
viss vänskap är värld att dö för, det här härlgt:)...
Jag vet. Det är så jäkla svårt ibland. Det finns inget mer smärtsamt än när människor försvinner.
Jag vet att det måste vara så. Men jag hatarhatarhatar att människor måste komma och gå. Kan inte vissa bara stanna för evigt.
När det kommer till riktig, äkta vänskap, spelar tid och avstånd inte så stor roll, man vet ändå alltid vart man har varandra.
så vackra ord, men smärtsamma. Fyllda med sanning, sorg, men, samtidgt en del hopp och en lycka för vilka man har och vilka man haft bredvig sig och omkring sig.
Så där kan jag också känna ibland. Vänskap är något som måste vårdas. Glad påsk. Hoppas du får några soliga, lediga dagar.
sorgligt..
så fint. men sorgligt.
"det är som om någon plötsligt rycks bort för att sedan göra sig påmind samma årstid som då minnerna förenade oss" - snyggt!
