vad skrattade du åt sist?




***


vissa dagar är så mycket enklare att hitta till skrattet. jag vill samla ett skratt-inlägg som jag kan ta fram när jag känner mig nere. När skrattade du sist? åt vad?


***





om jag får bestämma vem jag är.





***







JAG:
kan inte sova när jag borde. är en drömmare. jag har en liten liten vän som andas ur mina lungor när han inte orkar, och som ger energi till alla människors hjärtan när han orkar leva. fullkomligt älskar min sambo, han är en trygghet jag aldrig haft innan oss. jag har sakta nu under ett par år börjat förstå hur liten den enskilda människan är på jorden. som ung flicka (under 18) trodde jag att allt i världen var möjligt, allt jag önskade kunde jag få, det var underbart men tyvärr inte sant. tankspridd. det skönaste jag vet är varma händer mot min hud. mina fotopromenader har räddat mig många gånger. rastlös. jag behöver kärlek för att kunna andas. jag behöver färg för att kunna le. jag tror att jag gör avtramp och skillnad i människors möte i mitt arbete. jag vet att ord är vackra att blanda. jag vet att vissa vänner är värda mer än mycket. att småbröder är bra när det blåser på jorden. älskar godis. önskar jag kunde sjunga lite bättre. jag vill leva tills jag dör. och jag heter ronja ibland.



***







vem är jag?





***







det är faktiskt ganska svårt att veta vem jag är. hur jag själv skulle besriva mig om jag enbart gjorde det för mig egen skull och utan publik. jag blir snurrig av tanken. vilka egenskaperna är det viktigaste jag äger, och när mitt innersta hjärta talar vem är jag då? är det någon som vet? på något sätt känns det som jag älskar så många och vet så mycket om andra att jag glömmer av mig själv. i höstas ägnade jag massor av tid till mig och jag tror jag hittade ganska djupt in till mina viljor och funderingar. jag skall nå dit igen. så jag börjar med att leta i garderoben efter de ulitmata jeansen, de kan mycket möjligt ligga där och bara vänta på mig.

 
vart har ni letat efter er själva? jag skulle behöva någa ledtrådar.


***






min helg.






***







ibland blåser det starka vindar och det är så svårt att vara varm när blåsen och regnet sköljer över oss. tomhet och glädje, allt i ett. när jag inte kan skilja på rätt och fel för ingen har lärt mig vart jag letar när jag skakar. och när min brors ord är total värme finns inget mer än oss kvar på denna jord. vi har redan förlorat men vunnit allt när alla andra fortfarande letar efter sina liv någonstans bland de stora kaffemuggarna och de egna spegelbilderna.


***






om att våga släppa in någon i hjärtat helt och fullt ut.





***









orden jag skrev nedan är inte från nutiden. det är hemskt med ensamheten och den har gjort mig så ont. jag jobbar på den varje dag och jag är just nu riktigt bra på det! och min kärlek lever och den blommar nu med luft under våra vingar, för det behövs luft i alla relationer tror jag. det är som med vårens första strålar genom det smutsiga fönstret, om jag koncentrerar mig på smutsen och inte det rena är det svårt att leva. jag lägger mitt fokus på ärligheten, pirret i magen och våra spänannde äventyr i våra gemensamma drömmar. för när kärlek exicterar är det inte alltid för evigt och enkelt. och jag är glad att jag väljer kärleken i mitt liv när jag vet hur lätt det är att bli sårad. att våga är det svåraste jag gjort. för när vi startade tillsammans, pojken och jag, hade jag ingen tanke på svårare saker i relationer än diskens vara eller inte vara. från att varit en naiv och snurrande flicka med guldlockigt hår är jag nu en eftertänksam ängel som riktigt njuter av de små stunderna med honom nära. hur framtiden ser ut vet jag inte, så jag låter den komma som den gör. kärleken lever nu och det är det enda jag behöver. om att våga låta livet omvälva en.



***






om ensamhetens tomma korridorer.



***

 


 


Om att våga vara ensam när luften tar slut. När solen går ner och jag är ensam kvar i vår dammiga lägenhet 10 minuter från stan. När ilskan över tomheten du lämnade kvar finns i varje garderob och i varje andetag. Vad du än gör finns det stora svarta hålet kvar i kroppen. Det skaver och det vrider sig och jag kan inte sova av tårarna som blöter kudden med de broderade blommorna. Hur kroppen skakar just för att en enda person är borta, när det finns så många fler. När kärlek är så mycket mer än allt annat när den upptar all tid, ork och kraft samtidigt som den får mig att flyga över alla världens åkrar. När ensamheten spränger alla murar som någonsin byggts upp vill jag ge upp, ge upp för allt vi någonsin andades för.

 

 

***

 

 



min bakgrund som drömmare.




***








ibland glömmer jag liksom av att tiden går och jag snurrar runt i min egna värld. där har endast en person berört, möjligen två. jag drömmer fortfarande om krig och bomber, men oftast drömmer jag inte alls just nu. annars är jag en drömmare, både om nätter och om dagarna. så många historier jag samlade i mitt huvud under mina skolår. tyst och tänkandes enbart för mig själv. att skriva ner dem gjorde dem inte rättvisa så det struntade jag i.

fram till 17 års åldern var min fantasi så stark att jag ibland hade svårt att skilja mellan sanning och verklighet. skönt. jag förstod aldrig hur stor världen var utanför mitt egna universum. mitt egna universum som för mig var oändligt stort, allt var möjligt och det fanns inga hinder på min väg mot framtiden. det var så häftigt att vara naiv, (vilket jag inte visste då) så mycket mer färger det fanns och så mycket mer drömmar som kunde upplevas.

men någon gång innan min 18 års dag hann verkligheten i fatt mig. jag förstod. varför människor krigade, hur många mil det var mellan kalix och hemmet, och att kalix var alldeles för långt bort för att bosätta sig på, hur alla delar hängde ihop, delar som fick ett sammanhang. det var trist och mörkt.

för jag längtar fortfarande tillbaka till tiden när endast innebandy existerade, när dagar inte blev avbrutna av tårar och när skolavslutningens spänning var så total att världen utanför stannade och enbart lyssnade till vår sång om de vita duvorna.




***







om håkans ord.





***





när håkan skriver så kloka meningar finns det inga skäl för mig att skriva något klokare. jag bara vet att han har rätt. för nu när snön faller utanför mitt fönster finns det bara en enda tanke i mitt huvud. och det är att kärlek finns och jag bevarar den. men jag är så rädd att den skall sippra bort långsamt. men just nu orkar jag inte oroa mig för kärlekens svarta moln.




Vad jag bryr mig om nu
är att du kommer nära mig
även om det är försent att älska dig
Vad jag bryr mig om nu
är att från samma säng
lyssna till samma regn




***





när pusslet passar.





***





titta så fint göteborg är genom min kamera. ibland ler livet år mig och jag vinkar tillbaka.

idag är det kallt om fötterna. jag var ute och promenerade med en vän som har så kloka tankar. det är så häftigt att bli påminnd om självklara saker som jag glömt av. jag har så kloka vänner och dem tänker jag behålla. och jag som trodde denna dagen skulle vara full av tunga saker, det är så häftigt med människor ibland. hur lycklig någon kan göra en.

ikväll är det fotbad och godis som gäller. och jag hoppas bli kliad på ryggen. det är det allra allra bästa jag vet. hela min kropp njuter och jag kan helt försvinna i mig själv. det är som terapi för min själ. mer sådant tycker jag!




***







om ljuset som finns när mörkret är svart.





***









berg, jordglobar och min helt egna kraft.
här hittar jag ljus i mitt mörker. jag vet att vi alla har våra solar. och jag vet att vissa behöver dem mer än någonsin. och jag är glad att vissa hittar sina solar även i den mörkaste grotta.


jag tänker fortfarande varje dag på vad som har hänt pojken i staden jag besöker ibland. jag tänker på hans nära. hos dem som hjärtan slår och värker i varje minut. jag vill inte ens gråta när jag inte har någon anning om hur många tårar ni har fällt. jag ser dig och jag möter din blick, det enda jag kunde göra var att le konstigt och ge dig en torr kram. varför behöver vi bli påminda om att livet inte varar för evigt?




***

om att flyga.





***






jag är inte långt bort från din röst där på andra sidan jorden.
egentligen ligger du i min hand, liten och trött.
och när du somnar skall hela världen vara tyst för inget får väcka dig min lilla lilla. 
när jag letar efter dig blåser jag bort från allt jag trodde fanns hos dig.
den stora omvälvande känslan av allt som är värt att leva för, finns i mig.


***






om att försvinna och att falla.




***






ibland slår ett hjärta så hårt när röster talar.
ibland spricker hjärtat lika snabbt när någons kropp stilla lämnat jorden.



***





en fredag med en kaffe i min hand och ett surr i mitt hjärta.




***






foto:pojkvän


en fredag utan måsten är både skön och skavande. när jag inte riktigt vet hur jag skall lägga upp dagen blir inga viktiga saker gjorda. men jag diskade nyss och min belöning nu är en promenad till bageriet och köpa kaffe och en muffins för att sätta mig på bänken med mina tankar. jag är så glad och fundersam idag. men något surrar i mig. och jag vet inte vad det är. det behöver få blåsa starka vindar mot min hud för att jag skall känna vad som är viktigt i livet. som i helgen när jag dränkte flodhästar blev jag uppväkt på köpet. som att få komma ut ur badrummet lugn och ren inlindad i stora vita handdukar. så är min dag. snurrig, i lyckorusig och med allvarliga hårfunderingar.



***





att bli stor när ingen torkar dina ständiga tårar.




***






det var aldrig meningen att vi skulle försvinna. och jag vill endast få vara din trygghet. men du växer och kämpar. jag vill fortfarande att du skall vara min hjälte. för snart när våren är här och jag påminns om våra mattelektioner i solen, andas-stunderna längs skolbyggnaden och äventyren i stora staden. om samtalsämnen med kärlek, ångest och föräldrar som inte existerar. nu när jag ser dig blir jag så lycklig när du blivit större och klokare under detta år. samtidigt vet jag om hur svårt det är att bli vuxen. lilla jag som endast äger någon procent av de beskymmer du upplever har gråtit så många nätter igenom, nätter då jag velat vara liten igen. jag vill vara din lilla lilla pusselbit av omtänksamhet som kan behövas dessa dagar. jag vill vara din sol bakom de mörka åskmolnen. och det är enklare att andas när du säger att jag är din kloka ängel. lilla du, jag finns alltid för oss.



***





och alldeles utanför flyger hela livet förbi.




***







när längtan efter sommaren tränger på. och jag drömmer om att använda min sköna kjol och mina slitna tygskor. att höra fiskmåsar skrikandes om nätterna och att få somna innan solen har gått ner. när jag har bränt mig i solen och får sitta i skuggan nöjd och fläktandes vid havet med en bok i min hand då är sommaren som vackrast. att välja mosserande vin framför rött och att inte ens kunna räkna alla mina fräknar. det blir en stor kontrast mot morgondagen då jag och pojken och föräldrar skall åka skridskor på sjön, grilla korv och dricka varm choklad.

tänk så underbart med årstider. och jag känner som pippi när jag pratar om väder: vi får vara glada vi som har något väder alls! i morgon är min sista dag på jullovet, jag skall njuta som aldrig förr. för att njuta är så svårt men ibland orkar jag inte bry mig om all stress och framtidsoro, om avgjörande val och husköp. för ibland behöver jag vandra i nuet mer än i gnagande tankar om framtiden.

jag blir så glad och inspirerad av er som tittar in här och lämnar små avtryck.
puss & tack!



***



att dränka flodhästar.





***







idag skiner solen så magiskt över min stad. så nu skall jag bege mig av tillsammans med mina kamror till
havet och fotografera. där kan jag även andas lättare. på något sätt är det enklare förstå andra människor och fundera mer kloka tankar. jag känner att jag behöver en stund för mig själv då jag har en stor flodhäst i min närhet med som det inte pratas om. (C, det är inte flodhästen i vardagsrummet jag menar i missbruk, men andra flodhästar). Jag tänker dränka flodhästen för just nu upptar den alltför mycket ork från min sida.

sedan blir det dejt med fin vän. söndagar är underbara!



***





funderingar och en längtan efter sushi.




***







igår skrev jag en lång och plötslig text när jag satt med datorn i knät och såg en serie. helt plötsligt fick jag en ide och jag skrev så många vackra, smärtsamma och ångestfyllda ord. jag vet inte vart allt kom ifrån. jag kunde inte somna efter min urladdning. jag har tänkt hela dagen på vad detta var för något.

idag har jag gått med försiktiga steg ute på isen. det är otroligt vackert ute i vinterlandskapet. jag vill så gärna ta mina skridskor, min vän och en stor termos med choklad och bege oss ut över isen och endast koncentrera oss på att andas.

nu skall jag ägna mig åt lördagskvällens mys. vad skall ni göra?



***





då glassen smälter är det redan försent.




***


jag var så het igår att jag är tvugen till att dela med mig!






2009 är mitt år!



***


på berget med sanningen.




***







när vi står på berget med utsikt mot sanningar.
på berget där allting började en gång för fem år sedan.
där kärleken föddes och vi kysstes första gången.

igår var vi där för andra gången.
bland massor med andra glada människor.
och du viskade sanningar om framtiden som jag inte trodde du vågade nämna.
mitt år med oss har varit omvälvande.
den kärlek som en gång var svår att hitta lever numera.



***






RSS 2.0