min bakgrund som drömmare.
***
ibland glömmer jag liksom av att tiden går och jag snurrar runt i min egna värld. där har endast en person berört, möjligen två. jag drömmer fortfarande om krig och bomber, men oftast drömmer jag inte alls just nu. annars är jag en drömmare, både om nätter och om dagarna. så många historier jag samlade i mitt huvud under mina skolår. tyst och tänkandes enbart för mig själv. att skriva ner dem gjorde dem inte rättvisa så det struntade jag i.
fram till 17 års åldern var min fantasi så stark att jag ibland hade svårt att skilja mellan sanning och verklighet. skönt. jag förstod aldrig hur stor världen var utanför mitt egna universum. mitt egna universum som för mig var oändligt stort, allt var möjligt och det fanns inga hinder på min väg mot framtiden. det var så häftigt att vara naiv, (vilket jag inte visste då) så mycket mer färger det fanns och så mycket mer drömmar som kunde upplevas.
men någon gång innan min 18 års dag hann verkligheten i fatt mig. jag förstod. varför människor krigade, hur många mil det var mellan kalix och hemmet, och att kalix var alldeles för långt bort för att bosätta sig på, hur alla delar hängde ihop, delar som fick ett sammanhang. det var trist och mörkt.
för jag längtar fortfarande tillbaka till tiden när endast innebandy existerade, när dagar inte blev avbrutna av tårar och när skolavslutningens spänning var så total att världen utanför stannade och enbart lyssnade till vår sång om de vita duvorna.
***
The bridge. Bilden knäcker!!
En tänkare som jag känner igen mig i mycket av det du skriver....det blir liksom ord av tanken
Ha de´gott
kram
Emma
visst är de tjusigt? nostalgiska bilder är det bästa
Jag har upptäckt att jag gillar naiva och godtrogna människor för oftast är de positiva och framför allt är de inte cyniska.
kram
Vackra ord. Det där med dagdrömmandet känns alltför bekant. Men jag tror det är viktigt att plocka fram några av drömmarna till verkligheten när man är en dagdrömmande person. Man vill ju hellre leva drömmen, än att drömma om livet. Broar som speglar sig i vatten är vackert...
du skriver så vackert. alltid.
svar: nej det är inte min kanin tyvärr. det är en bild som jag hittade i min bildmapp i datorn, har ingen aning om vart den kommer ifrån. jag tror att det är min kille som smygit in den bilden där för att överraska mig.
Du skriver så vackert! :) Jag känner igen mig i den här texten...
Tjena :) Gillar du smink? Eller bara att läsa överhuvudtaget? Kika in i min blogg!
Lägg till mig på bloglovin.com om du har lust, och säg till mig när du gjort det så kan jag lägga till dig också :)
